Kick-off

I fredags klockan 12 lämnade jag, Helene och Marknadsföreningens styrelse Helsingborg för ett dygn i Arild, på Rusthållargården. Det var dags för Kick-off. I ett dygn var vi där och schemat var späckat med styrelsemöte, framtagning av nya temamånader, välkomnande av nya styrelsemedlemmar, promenad på Kullberg och repillering (nedfirning) från en brant bergsklippa, spabad, middag, alkohol, massa godis, god lunch, middag och frukost, trött morgon, mer styrelsemöte och hemfärd. Det var ett himla skojigt dygn.




Jag var livrädd och trodde in i det sista att jag skulle stå över. Det hade totallåst sig i huvudet. Men med lite tankekraft och pepp från instruktören så klev jag över kanten. Efter en meter ner på bergväggen trivdes jag som fisken i vattnet, stannade till, log och tittade på utsikten - både utåt mot havet och nedåt.


Nytt jobb igen

Yep, första dagen på Marknadsföreningen idag. Det var suuuupertrevligt och jag tror att jag kommer trivas som fisken i vattnet där, precis som på Printa. Helen är glad, trevlig och pratsam, precis som Leo och Philip på Printa. Ich bin glad.

Alex efterlyste (efterlös?) en bild på mig i bloggen. Ni får four in one.



Uttrycken på bilderna har ingenting med det inskickade brevet att göra.

Kul med journalistik

Jag har precis gjort en halvtimmasintervju med en tjej som spelar innebandy i Landskrona. Det var en trevlig intervju och hon hade mycket vettigt att säga.

Det som gjorde mig lite extra glad med det här samtalet var att jag fick precis de citat jag hade hoppats på. Jag tycker om att prata med folk och, på ett relativt ytligt sätt, lära känna dem, anteckna kråkfötter som bara jag kan läsa och sen sitta och begrunda vad som faktiskt sagts. Jag tycker om den där stunden efteråt. Stunden då jag inte genast kastar mig över ett tomt worddokument utan helt sonika sitter och funderar på vad som var viktigast, mest intressant och vad jag ska lyfta upp lite extra.

Jag tycker om att skriva. Det är det jag vill göra, jag inser det nu. Jag vill leka med språket och jag vill se mina texter i tryck. Det gör mig stolt. Och jag tycker det är fint att de senaste jobben jag gjort ska hamna i Landskronamagasinet. Det är en tidning som skickas till alla hushåll i staden som visar att det finns mycket bra med Landskrona också, inte bara utanförskap och problem som det oftast står om i medierna.

Vet inte hur intressant det här är för er. Men till min nästa årskrönika vill jag ha mer att minnas. =)

2011 blir mitt år

Idag bjöds jag på lunchmöte med Printakillarna, och det var nog det bästa mötet jag haft någonsin. Jag gick till mötet och visste att vi skulle diskutera hur vårt samarbete skulle se ut nästa år. Och jag trodde att de skulle säga typ: "Vi är väldgt nöjda med dig och vill fortsätta ha dig på frilans, men vi vet inte hur mycket det kommer att bli."

Istället frågade de om jag ville bli garanterad 50% och ha skrivbordsplats på deras kontor. JAAAAAA! Klart jag vill. Jag kommer fortfarande köra frilans på pappret, alltså ingen ansällning. Jag får betala hyra för mitt skrivbord och nyttjande av kontorsmateriel och kaffe. Men de pengarna garanterar även att Printa förser mig med jobb och att jag får högre ersättning.

Jag flyttar in nästa vecka. NÄSTA VECKA! Och den elfte börjar min anställning på Marknadsföreningen. Jag har kirrat 100% helt enkelt. Lön. Pengar. Jobb. Erfarenhet. Kontakten. Alltså fattar ni? Eufori, I tell you.

Ikväll tar jag premiärpasset på Actic, för jajamen nu ska jag börja träna och bli fit också. Och senare ikväll blir det till att fira med middag på Brooklyn tillsammans med David, Johan och Björn.

Gott nytt år till er alla. Det ska i alla fall jag ha.


Familjen finast på julafton.


Vinden har vänt

Att vara arbetslös och ständigt tänka på pengar är ingen hit. Att folk frågar mest hela tiden om man fått något jobb är inte heller speciellt kul. Så därför har jag sökt jobb. Och idag fick jag det!

Den 11 januari börjar jag jobba 50% som projektledare på Marknadsföreningen i Helsingborgsregionen, eller MiH om man så vill. Jag är supermegajätteglad just nu. Och så ska jag åka med familjen Thörnqvist till Sicilien i april. Åh, välkommen fina vår utan pengaångest.

Update: Jag frilansar ju för det fina företaget Printa Public Relations. Den ena killen på företaget ringde nu och berättade att de har ett stort projekt på gång och vill ha mig med ombord. Jag berättade att jag fått tjänsten på MiH och han gratulerade och sa att vi bör ses och titta på vad vi kan göra nästa år. Han tror att de har möjlighet att erbjuda mig såppas mycket jobb att jag närmar mig 100% sammanlagt. Alltså jag är så glad så jag spricker nästan. "Vi är nöjd med dig och tycker du skriver bra. Så vi vill fortsätta med dig."

Helt plötsligt känns det mer än okej att jag köpte en klänning och kavaj från H&M.se för en vecka sen.



Pengar rullar in som de ska nu. Det går bra nu. Kompis det går bra nu.

Firmafest

Igår var det julfest med företaget som jag jobbade för den gångna hösten. Det var en skojig kväll på Tangopalatset i Malmö.

Någon drog dåliga skämt HELA TIDEN. Till slut skrattade man inte ens för att vara snäll.
Någon somnade på toaletten kl 21, för att sedan vara fit for fight igen två timmar senare.
Julbordet var gott.
Drickan var god, även Tequilan...
Alla var glada.
Någon hade fått för mycket att dricka och var lite för nära en annan medarbetare.
De flesta skrattade så tårarna sprutade.
Det snöade och jag halkade mig fram i mina klackisar.
Någon kittlades och fick ett slag i magen som svar.
Underhållningen var underhållande dålig.
Någon blev lovad ett objektiv.
Någon tog trappan istället för hissen men tog sig inte in genom dörren från trapphuset.
Innan vi intog dansgolvet skrattade vi åt all fuldans som utövades.
Någon envisades med att skåla med en godis istället för med glaset. Ytterligare dålig humor.
Vi somnade jättesent och gick upp efter alldeles för få timmars sömn.
Det fanns Nutella vid frukosten.
Idag är jag trött, men otroligt nöjd med gårdagen.
Ikväll ska jag på drinkprovning. Hujedamej.

Entreprenörskap

Ibland undrar jag om jag gjorde världens miss som läste den utbildning jag gjorde. Är det verkligen som en god vän sa, att det är såhär vårt arbetsliv kommer se ut? Projektanställningar, korta vikariat och frilansande. Det är snart en månad sen jag gjorde min sista dag som skolfotograf. Snart en månad som frilans, jag väljer helst bort ordet arbetslös. Jag frilansar åt ett företag som drivs av världens toppenkillar. Men det är inte så mycket jobb än så länge. Eller är det det? Jag är ny hos dem och än så länge får jag bara smågrejer. Missförstå mig rätt, jag är glad för minsta grej jag får som bringar pengar.

Men det jag gör kan, nästan, vem som helst göra. Jag kan ju mer. Jag är ju bra. Eller är jag det? Pengaångesten kommer krypande, jag blir som paralysserad och vill helst bara krypa ihop till en liten boll. Självömkan? Ja, förmodligen. Jag tror det är dags att plocka fram det jävlar anamma som jag vet finns inuti mig. Jag ska bannemej ha ett jobb, en anställning. Och får jag inte det så ska jag ha många frilansjobb.

Det är inte lätt att vara nyutbildad, utan erfarenhet och med ett självförtroende som man inte vet om man kan lita på. Jag tror att jag är bra på det jag gör, men jag behöver en utmaning. Jag vill återigen bevisa för mig själv, framför allt för mig själv, att jag klarar det.



Jag har ju faktiskt gjort en bok till exempel. Det klarade jag. Den här bilden pryder framsidan av boken. Det kanske är dags att återigen titta igenom Min vän Helsingborg och försöka få den såld?

Trött

Det var typ det. God natt.

Skåne försöker blåsa mig

Första dagen som skolfotograf avklarad. Vi var tre nervösa första-gångare, en andra-gångare och en rutinerad handledare som möttes upp på skolan i Rosengård, Malmö. Dels var vi nervösa för att vi var i Rosengård och alla sägs vara galna där, trots att det var en låg- och mellanstadieskola vi var på.

De var inte galna. Ungarna var faktiskt riktigt snälla. Högljudda med myror i brallan, men hey - det är barn. Vi fotade tre klasser och turades om att ta hand om porträtt- och gruppfotografering. Jag tog klass nummer tvås porträtt och jisses vad bra det gick. Knappt någon där jag tog mer än en bild. Björn (lika ny som jag) och Alf (handledaren) tittade på när jag jobbade en stund och var impade av hur allt rullade på för mig.
Björn: Shit Minna, du bara sätter första bilden direkt på typ allihop!
Alf: Ja men hon blev ju kursetta, nu är det upp till bevis.
Och så bytte vi blickar och skrattade.

Men det här med att Skåne blåser mig, jag trodde fan vinden skulle blåsa mig av vägen. Imorse sa jag till Janette i bilen att jag tyckte det blåste som fan, då kontrade hon med att hon hört att det kunde bli storm under dagen. Och om jag tyckte det blåste mycket imorse så var det fan storm på vägen hem. Gaddamn! Jag trodde jag åkt på blåsiga vägar tidigare men det här var nåt nytt. Är Skåne verkligen SÅ platt?

Nytt från söder

Alex och Jennifer styrde kosan till Helsingborg för att titta på en lägenhet till den förstnämnda fröken. Och hon tog den! Den var så fin och mysig och nära till mig. Åh det blir så bra! Finaste ska bo så nära mig om bara ett par månader.

Och på onsdag börjar skolfotograferingen på riktigt. Läskigt värre. Men vi ska vara fyra nya plus en handledare i tre dagar innan vi släpps vind för våg. Det känns bra.

Jag har även gjort mitt första jobb för ett PR-bolag i stan. Ett företag som jag önskar vill anställa mig en vacker dag. Men tills dess vill jag mest att de förser mig med frilansjobb. Fan vad fint.

Och lägenhetsjakten pågår. Imorgon ska vi titta på två favoriter där man kan bygga takterass till den ena och där den andra har uteplats med plattor och grästäppa. Tänk grillkvällarna vi kan ha i gräset nästa sommar, med en liten knattevalp springandes runt benen. Jag vill jag vill.

Vad mycket fint det finns i mitt liv. David är en klippa, det är han verkligen. Jisses som jag älskar den killen. Mamma är bäst och pappa är bäst och bröderna är bäst och Alex är bäst och jag har hittat nya kompisar och ja.. Fint.


Janette, Björn och Rikard i Härnösand


Fina Janette på Smitingen, havsbadet i Härnösand. Men varför, o varför, hamnar bilden på sniskan??

Ikväll somnar jag glad i magen

Sista dagen på tiodagarskursen i Härnösand bjöds vi på kinarestaurang av företaget. Vi skrattade och hade roligt samtidigt som många tyckte att det var trist att lämna redan. Vi har precis börjat lära känna varandra och ska skiljas åt.

När middagen led mot sitt slut kom prisutdelningen. Först var det lite småpriser, typ den som kastade frisbee längst när vi var på havsbadet i lördags, vem som sköt en brännboll längst och vem som hade tagit bäst examensportättfoto (grattis Sofia).

Det näst sista priset gick till den som haft bäst provresultat. På sex skrivna teoriprov var maxpoängen 80 poäng. Vinnaren, som hade 74,5 poäng fick en klocka och en biobiljett. Det var jag som vann.

Det sista priset gick till kursettan. Redan första dagen på utbildningen berättade utbildarna att det skulle utses en kursetta som skulle få ett RIKTIGT fint pris. Motiveringen löd att priset gick till en person som hade bra resultat på proven, bra engagemang och tog fina bilder. Priset var en systemkamera och två biobiljetter. Det var jag som vann.

Jag blev helt skakis och hjärtat bultade i bröstet på mig i säkert tjugo minuter. Jag var bäst. Så får inte en svensk tänka, men fan in i helvete vad stolt jag är! Emma försäkrade mig om att jag förtjänade det, att jag har varit duktig och gjort bra ifrån mig. Janette sa att hon visste det från första dagen, hon var stolt. En annan tjej kom och sa: "Grattis, men fan vad jag hatar dig. Hon ville nog också vinna. En annan tjej frågade om jag inte redan hade en grym kamera hemma, varpå jag svarade: "Nu har jag två". Vad ska jag göra liksom? Jag vann. Inte tänker jag be om ursäkt för det...

Anywho... Jag är glad!

Numer har jag inte bara en Canon 40D. Nu har jag även en Fuji finepix S3 pro.

Fujin har för övrigt Nikongrepp och är byggd på Nikonhus så jag har fått några gliringar om ifall det är dags att byta till Nikon nu.. Haha.

Gaaaahh

I Härnösand

Det var väl inte så att jag trodde att jobbet som skolfotograf var busenkelt, men jag kunde aldrig i mitt liv förutspå hur otroligt mycket pill det är. Jag är alltså i Härnösand på en tio dagar lång utbildning inför höstens jobb som skolfotograf. Det låter ju helt klart vettigt att alla fotografer som är anställda av företaget ska ta likadana bilder, oavsett vilken fotograf i landet som tar den, just för att kunna kvalitetssäkra för kunden.

Tänk på det såhär så kanske ni hänger med. Det är inga problem att få en fin bild på tio exponeringar. Men tänk att alla tio ska bli bra. De ska förresten inte ens bara bli bra, de ska bli likadana. Alla personer ska ha samma vinkel på kroppen där huvudet ska vara vridet och på sned samtidigt som näsan ska vara rakt fram mot kameran. Du ska se till att alla kläder - och hår och smycken - ligger bra. Skärpan ska läggas och bilden ska tas precis när personen framför ser sådär härligt glad ut. Allt detta ska gå på cirka 45 sekunder per bild.

Jag älskar det!

Idag är andra dagen och jag är redan trött, fysiskt. Varje dag går vi från 8.00-17/17.30 och på kvällen ska det hinnas med socialisering med alla nya kollegor, mat ska ätas och det ska pluggar till morgondagens prov. Jajamen, prov varje dag. Jag fick full pott på dagens. Sweet bananas.

Hur som haver. Jag har det fint som fasen och människorna är trevliga. Jag umgås mest med en tjej som jag träffade redan på tåget. Hon är från Helsingborg. Är det inte fint att man ska behöva åka typ 90 mil FRÅN Helsingborg för att lyckas hitta en kompis där?

Kan tyvärr inte bjussa på några bilder. Alla jag tagit är i utbildningssyfte och inte ens med min egen kamera så.. nje. Men vi ska på promenix ikväll och då kanske jag pallar ta med mig kameran..

Ah just det. Man behöver ju ganksa mycket utrustning när man åker till nya skolor varje dag och riggar upp en hel "studio". SEXTIO KILO utrustning. Sextio kilo som ska bäras upp i lägenheten var eviga kväll då vi inte får lämna så mycket pengar i bilen under natten. Fyra trappor. Ingen hiss. Sextio kilo. Sweet fit jag kommer bli.

Tjo flöjt. Hoppas ni har det bra, alla ni fem som kanske läser detta.
Hej mamma, och hej Alex!

I have an announcement to make

We are all gathered here this rainy, but lovely, friday night for a very special celebration.


Badabambadam.....


JAG HAR FÅTT JOBB!
I höst ska jag arbeta tre månader som skolfotograf och jag kunde inte vara gladare just nu. Tre häsliga månader med Nikons nya proffskamera, blixtar och foto foto foto.

Deadline

Så kom dagen när C-arbetet ska lämnas in för opponering. Minst 85 % ska lämnas in, men eftersom jag tycker det är tråkigt att dra ut på jobb lämnar jag in typ 97 % istället. Det enda som kommer saknas i den version jag lämnar in idag är en illustration på en spettekaka som Johan knåpar ihop. Han har så mycket jobb och hinner inte bli klar. Men det gör inget eftersom jag är klar. Förstår ni? Min bok om Helsingborg är klar - så fort jag tagit de två sista bilderna och redigerat och stoppat in dom i layouten i eftermiddag. SÅ JÄVLA SKÖNT!!!

Framsidan till boken...


Stora jobbsökardagen

Eftersom det regnar ute och jag inte vill fota deppiga regnbilder till min bok så sitter jag istället inne och söker jobb idag. Jag har redan sökt typ fem, varav ett är som sommarvikarie på Swedbank. Det booorde jag ju kunna få. Jag har ju bannemej erfarenhet till och med. Och bra referenser. Men det är ingen som vet.

Håll tummarna att det här dagen ger utdelning till slut. Det är inte aktuellt för lille Minnisen att gå arbetslös och utan lön. Det är dock en ganska lång väg kvar innan jag ringer Max - där jag också har erfarenhet. Det där jobbet knäcker min kropp värre än en dödsmaskin, typ. Men får jag inget och det är enda alternativet, ja då är det så. Men inte än.

Jag vet att jag inte har någon erfarenhet. Och utan chans till jobb är det jävligt tricky att skaffa sig erfarenheten som alla efterfrågar.

Jobbet på Femina som jag suktat efter gick till någon annan. Någon som jobbat på tidningen som redigerare tidigare och redan vet hur allt fungerar.
Jag ringde till Kompetens i Skåne, de som anställer folk till typ alla skånska tidningar. Och hon var ärlig och sa till mig att jag har för lite erfarenhet, dörren är stängd och jag kan se mig i stjärnorna efter ett jobb, typ. Jag frågade vad vi nyutexamnierade ska göra för att få erfarenhet, eftersom vi inte får jobb på grund av avsaknaden av erfarenhet. "Det är ju kanske lite sent att säga till dig. Men jag rekommenderar alltid studenterna att tänka efter noga vart de gör praktik eftersom det många gånger är den perioden som ger en fot in i företaget, och en chans till vidare jobb."

BAJS! Jag gjorde ju praktik på en sjukt bra tidning, och tack vare det fick jag i alla fall komma på intervju och göra arbetsprov på en annan inom samma förlag. Det var, är, en bra fot att ha inne. Men hepp och nej. Fan.

Jag grät och var ledsen en stund efter samtalet från Femina. Sen agerade jag desperat hemmafru och bakade en limepaj. En paj som jag inte ens vill äta för att jag hellre vill gå ner i vikt. Men den luktar gott.

Mailade VD:n på ett tjusigt reklambolag som jag sökt copyjobb på, som tidigare sagt att han ska återkomma. Jag sa att jag fortfarande är intresserad av tjänsten och bla bla bajs. Undrar om han också tycker att jag har för lite erfarenhet eller om han mer ser det som att jag på ett relativt enkelt sätt kan stöpas in i deras tänk.

Just nu orkar jag inte ens tänka C-arbete och väntar istället på Anticimex. För jodå. Vi har råttor under diskbänken. Och en begynnande vattenskada i duschen. Är inte livet underbart ibland?

I väntans tider

Nej jag är inte gravid. Jag satte den rubriken medvetet för att du, Alex, ska sätta i halsen. Höhö.

Fast det är faktiskt sant att jag går i väntans tider - på ett slutgiltigt besked angående somamrjobb på Femina. Från början var vi 500 personer som sökte och tack vare mitt fina brev (och grymma vitsord från chefen på Foto) var jag en av sju som fick komma på intervju. Det var knappt två veckor sen. Idag ringde privat nummer till mig och hjärtat stannade lite när det var N.N på Femina som ringde. Hon berättade att de kommit lite längre i gallringen nu och vill testa de som är kvar. Hon undrade således om det var okej att hon skickade två texter till mig som jag ska redigera. Så dag lägger jag med andra ord C-arbetet i träda och hugger in på texterna. Är jag bara bäst så borde jag få jobbet, right? Undrar hur bra de andra är...

Heja mig i alla fall.

Och så längtar jag tokigt mycket till imorgon då mamma och pappa och sötnosen Libra kommer hit. Vi ska ha en toppenhelg!

Kram på er vänner


Jag hugger in på texterna.
Haha vilket bra skämt! Jag är on fire idag.

Skryt

ChefredaktörenFoto tycker mina texter är bra, att de har bra flyt och han tror att jag kan gå långt. Det är andra personen på två veckor som säger det till mig. Första var min lärare i Copywriting som skrev att hon hoppas att jag fortsätter med text eftersom jag har en begåvning.

Waaaa! Kanske jag har hittat rätt ändå. Jag fnittrar i hjärtat (?) nu för jag blir så glad. Tänkvad lite positiv kritik kan göra.

Idag är en dag, inte som alla andra dagar

Jag har just varit på Thaigarden och ätit lunch med storMicke, lillMicke, Alma och David. Idag är vi stjärnor hela högen. David är mästerfotograf, Micke, Micke och Alma är superföretagare som ska prata internationellt om sina businesses och jag är copywriter och sminkös. Nice dag.

Just nu sitter jag i studio C och väntar på tagning, sen är det dags för lillMicke att bli sminkad. I allt arbete har jag en tid att passa - 15.30 ska jag se ett vackert luciatåg i Acusticum. Alex, Sanna och Emme med flera ska lusse lelle.

Och ikväll är det julsittning!! Det ska bli megafint! (och jag ska vara alldeles snygg)

Kärlek

Ett nytt nummer av FOTO landade i vårt hem igår. Jag läser och tittar och inspireras. Jag läser texterna noga för att komma in i tidningens skrivspråk. Jag längtar så oerhört mycket till den dagen i januari 2010 då det är dags för mig att entra FOTO-redaktionen. Längtan är stor. Jag vill lära mig, jag vill bli bra, jag vill göra intryck. Jag vill få en anställning där.

Tidningen är så mycket bättre än jag trodde. Så mycket inspiration. Så mycket tips. Så många proffs. Jag blir alldeles överväldigad. Så överväldigad att jag nu måste lägga det senaste numret på bordet. Mitt huvud måste bearbeta det jag läst, det jag tänker, det jag känner. Jag måste rida på vågen av lyckokänslor över att jag fick praktikplats på FOTO.

Tidningen ligger på bordet och jag går in på toaletten för att göra mig fin för kvällen och för att under en liten stund vara själv och lycklig. Jag ska le mot min spegelbild och tycka att jag är jävligt lyckligt lottad.


Jag bjuder även på två bilder på en av mina kärlekar.






Tidigare inlägg
RSS 2.0