Sminket är på plats, kläderna sitter perfekt och skumpan är på kylning. Utanför fönstret skjuts redan raketer. Nu jäklar, snart smäller det. Välkommen 2010!


Bjuder på två snabba tagna med webkameran.

Puss och gott nytt alla fina

Igår kväll kom jag till Helsingborg och möttes av fina David. Efter pizzamiddag med David + föräldrar var det julklappsutdelning. Jag fick två kokböcker, en dataväska, ett datafodral och en resa till våren. Jag vet inte vart resan bär av, spännande. Sen har vi fått en skitfin kaffemaskin av Davids mormor och morfar.

Idag har vi kollat på en lägenhet. En mysig tvåa med massa konstiga vinklar. Den är fin men svårmöblerad i sovrummet. Vi har första tjing men har inte bestämt oss än...

Just nu sitter vi på kontoret, lilldatorn är kopplad till en stor skärm och jag tittar på bilder och inser att jag behöver en bättre kamera. Mina foton ser bajsdåliga ut i större format - om jag fotat med ISO över 200. Fan. Dyrt.

I fredags lämnade jag alltså Piteå och efter en lång dags resande landade jag hemma hos mamma och pappa. Sen jag kom hit har ledordet varit avkoppling. Jag har varit mycket med mamma och pappa och hundarna. Vi har fotat, promenerat, lagat mintkyssar, ätit middag och så vidare. Och så har jag klippt mig också, det blev massa fint och jag är jättenöjd. Bilderna får tala sitt eget språk om känslan av att vara hemma.



Jag har även träffat familjen Nykvist och kramats med barnen och druckigt kaffe. Alltid lika härligt och barnen är bara för söta. Titta bara!




För er som undrar angående vår flytt till Helsingborg, vart/hur vi ska bo och sådär...jag har inga riktiga svar. Vi har en lägenhet i D:s föräldrars hus som vi vill bo i - men det är en vattenskada där inne och just nu vet ingen hur illa skadat det är. Vi vill ha vårt eget så snabbt som möjligt så lägenhetsjakten är åter i full gång. Men snälla, håll tummarna för att skadan inte är så farlig och vi kan få bo i fina Ramlösa brunnspark!

Snart är det julafton. Det blir den konstigaste julaftonen jag nånsin varit med om. Jonas kommer hem först på juldagen och Stefan är i Australien. Det blir alltså bara jag, mamma och pappa den tjugofjärde. Trots att mina föräldrar är världsbäst kommer två personer saknas mycket. VEM SKA JAG NU LEKA FILEPPIN MED? Huh?

Alla våra tillhörigheter ligger i lådor och imorgon är det stora bära-lådor-dagen. Micke, Fia, Gustav och Emme kommer som räddande änglar och hjälper oss att bära.

Alla lådor ska pallas och köras till Öjebyn, där lämnar vi dem på ett lager och sen helt magiskt förflyttas de till Helsingborg inom några dagar. Sweet. På onsdag flyger David söderut och på fredag är det min tur. Från och med imorgon ska jag/vi bo i Alex/Lisas lägenhet. Lägenheten har bebotts av sköna Alex sedan augusti 2007 men när Lisa kommer tillbaka från Aussie i januari tar hon över den - för då reser Alex till Aussie. Alla är där känns det som, eller iallafall många - Stefan, Lisa, Amanda och Alex. Okej, inte alla, men många...

Från det ena till det andra. I skolan har vi läst Medieteori och metod 3 hela hösten. I den kursen har vi jobbat i grupper om fem personer och det vårt arbete skulle resultera i var en genusproduktion. Vår grupp gjorde ett barnprogram med dragplåster "en saga som är skriven av barn". Lärarna gillade pitchen vi hade idag och de "öste" superlativ för oss. Bra blabla följdes av bra bla bla, den här idéen skulle gå att realisera och göra något av  antingen sälja till Tv4 eller SVT. Vi fick till och med ett "genialt.....". Sweet!

Till mina vänner
Tidigare har jag varit rädd för att flytta till Hbg med tanke på att jag lämnar den trygghet jag känt här i Piteå de sen juni 2005, och flyttar nu till det okända. Men jag är inte rädd längre. De underbart fina vänner jag fått här tror jag kommer finnas kvar. Helsingborg kommer också bli bra... Och Linköping för Sanna kommer bli bra. Och Aussie för Alex kommer bli bra. Och Emme och Fia och Lisa kommer ha det fortsatt bra i Piteå. Pitevännerna har det bra. Angelica har det bra i Böle. Sandra ska snart gifta sig. Stina har det bra. Givetvis kommer det aldrig bli på samma sätt igen, men jag vägrar acceptera att det här ska vara slutet. Emme skrev ett fint inlägg till mig, Sanna och Alex igår och jag känner likadant. Jag älskar er, alla fina vänner, och jag kommer sakna varenda en av er. Men det jag vill att ni ska veta är att jag ALLTID finns här. Jag är världssämst på att höra av mig (förlåt i förskott), men det betyder INTE att jag inte bryr mig eller tänker på er.

Med dessa ord vill jag nu säga god natt. Jag är trött efter massa packande och städande och grejande. Imorgon är en ny ljus dag, och efter imorgon kommer ytterligare en ljus dag. Livet är ganska härligt och oförutsägbart, tycker ni inte?

Jag har just varit på Thaigarden och ätit lunch med storMicke, lillMicke, Alma och David. Idag är vi stjärnor hela högen. David är mästerfotograf, Micke, Micke och Alma är superföretagare som ska prata internationellt om sina businesses och jag är copywriter och sminkös. Nice dag.

Just nu sitter jag i studio C och väntar på tagning, sen är det dags för lillMicke att bli sminkad. I allt arbete har jag en tid att passa - 15.30 ska jag se ett vackert luciatåg i Acusticum. Alex, Sanna och Emme med flera ska lusse lelle.

Och ikväll är det julsittning!! Det ska bli megafint! (och jag ska vara alldeles snygg)

Imorgon är det dags för min och Stinas årliga tradition, vi ska baka julgodis.

Hemma har mamma alltid bakat julgodis inför varje jul. Vi har aldrig haft Aladdinaskar eller Juleskum, vi har alltid haft hemmagjort godis. Så sjukt mycket bättre. Mer unikt. Mer smak. Mer jul.

När jag flyttade till Piteå ville jag göra samma sak. I december 2006 bakade jag, Sanna och Stina julgodis för första gången. Sanna har flyttat sedan dess men jag och Stina is still going strong.

Idag har jag handlat ingredienser för femhundra kronor, så nog jäklar ska det bli godis bakat imorgon. Jag har till exempel köpt tolv kakor blockchoklad, rispuffar och fem paket florsocker. Det är ingen som har sagt att godis är nyttigt.

Det enda jag undrar nu är hur vi ska kunna fortsätta vår tradition nästa år. Då bor jag i Helsingborg och Stina är kvar här i Piteå...

Lådorna börja gå från platta ihopvikta till stora, tunga, fyllda lådor. Just nu pryder sju lådor våra golv och det välkända flyttkaoset börjat arta sig - som så många gånger förr. Och precis som tidigare gör flyttkaoset att jag inte bryr mig så mycket om hur det ser ut hemma, jag kan ju ändå inte göra något åt det liksom. Men nu har jag suttit i soffan i några timmar och insåg först nu att den är prydd med fem tjocktröjor. Fem stycken, varav två som jag satt på, och jag har inte sett dem. Och det mest skruvade är att när jag började frysa, så jag gick in till sovrummet och hämtade en tröja (som låg på sängen) istället för att inse att jag satt på en hel hög.

I ett försök att nå örhänget som hamnat längst in under soffan dök David ut från sovrummet. När han såg mig började han skratta och frågade vad jag höll på med.

- Jag försöker få tag i örhänget!
- Haha jag trodde du fick ett anfall så som du lät. Uh-uh-uh (David härmar)
- Anfall? Jag får aldrig anfall.
- Nej, men typ att du hade svimmat då och var lite borta...

Bjuder på en bild på min fina sambo.