Familjens högtid

Nu är julen förbi. Vi spenderade julhelgen i Vara tillsammans med hela familjen. Det var lugnt och skönt och den mysigaste julen på många år. Maria och barnen var med och tack vare det kändes det som jul på riktigt. Det är verkligen barnens högtid och det märktes framför allt på Viggo som blev eld och lågor när tomtarna kom. Han var inte alls rädd utan kramade och skrattade och var hur glad som helst. Han reagerade inte ens på att Whilma och pappa saknades under tiden som tomtarna var på plats.
 
Marias mage växer så det knakar så vi passade på att fota den. Jag vet inte om de vill att jag publicerar någon magbild här så jag hoppar över det. Det är konstigt att tänka på att mitt brorsbarn ligger där inne och att vi får träffa hen om knappt två månader. Nästa jul har vi en kotte med i firandet. Mysigt värre.
 
Varje jul tar vi familjebilder men i år ville jag inte ha tråkiga familjebilder i vardagsrummet med dåligt ljus och stela leenden så jag skickade ut alla i den krispiga snön för lek och skoj istället.
 
Nu är vi hemma igen, David brygger öl och vi planerar nyårsmiddag. Stefan är på väg hit för att fira nyår med oss och ett gäng vänner på måndag. Julen är utstädad och det börjar bli ordning igen.
 

 
 

Äventyr på Söderåsen

Igår åkte jag, Helene, Sarah, Stina och Karda till Söderåsen för utflykt. Först körde vi till Kopparhatten och gick en runda på typ 4-5 km, tittade på utsikt och fikade. Karda hade rullat sig i diverse gojs så vi skrattade åt hur jävla äcklig hon var. Det bestämdes snabbt att vi skulle åka vidare till ett annat ställe där det finns en sjö, för bada - det var ett måste för Karda.
 
 
Väl på den nya platsen fick Karda apportera på vatten och det gick riktigt bra (om vi bortser från att hon var lite lätt i rumpan på första skicket och att avlämningarna hade mer att önska). På kartan såg vi att rundan vi tänkt gå var knappt fyra kilometer så vi började gå, hamnade fel, vände tillbaka och var sedan på spåret. Vi kom upp på bra höjd, jag uppskattar till 80-100 meter, och hade fantastiskt fin utsikt över sjön där vi tidigare varit. Det sluttade ordentligt på flera platser och hundarna fick springa lösa ända tills Karda var på väg att springa rakt ut för ett stup. Vi skrek rakt ut alla tre och tack och lov skrämde det Karda tillräckligt för att tvärnita typ 30 centimeter från kanten. Bortsett från lite blåbärsris fanns inget som kunde ta emot henne förrän minst 30 meter ner. Jag trodde jag skulle dö och gråta och såg bara hemska bilder framför mig på hur hon handlöst for över kanten. Där och då blev det på tok för spännande för oss så sen fick hundarna vara kopplade tills terrängen inte var lika farlig längre.
 
 
Trots allt var det en väldigt lyckad utflykt men efter tre timmars utevistelse och lång promenad i all möjlig terräng var vi trötta hela högen. Hundarna däckade i bagaget på vägen hem och jag och Sarah spenderade kvällen i soffan med pizza, godis och två filmer.
 
Karda är fortfarande trött så idag chillar vi mest här hemma. Jag bakar bröd och David tappar om en öl.
 

Blommor och kitt

Brita ville ge mig och Louise en försenad födelsedagspresent så idag åkte vi till Väla plantor och shoppade loss. Jag plockade tolv blommor för 312 kr, sjukt billigt!
 
Vi har även satt fart och börjat kitta och måla fönster. Det blir inga mästerverk, men det blir bättre än tidigare åtminstonde.
 
 
 

Kollar läget

Blogg.se har uppdaterats en massa så jag måste testblogga lite. Hittade en random bild från Madeira.
 
 
 
 

Fina vän

En av mina bästa vänner, han som är så nära att jag brukar kalla honom för min bonusbrorsa, går just nu igenom värsta tänkbara trauma. Han finns i mina tankar hela tiden och det känns så fruktansvärt att inte kunna göra ett uns för att ta bort det onda.

Livet är så otroligt grymt och hjärtskärande orättvist ibland.

För en vecka sen

Det känns som att Madeira är en annan värld jämfört med det skånska rusk som vi kom hem till sent i måndags.

 


Gott nytt år

Om en timma kommer gästerna och jag bara väntar och väntar. Allt är ju förberett och klart... Ibland är det dumt att vara tidspessimist, i alla fall när det leder till onödig väntan för en själv. Jaja. Det bjuds på smaskig trerätters ikväll och skumpan ligger på kylning.

Jag har sjukt snygg frisyr ikväll, men det syns inte riktigt på bilden.



Gott nytt år hörrni! Nu tar jag med mig lillebror ut och tänder marschaller, eller nåt.

En våg



Livet kan vara så grymt. Så orättvist. Så fruktansvärt svårt att förstå. En våg liksom. Helt ofattbart.

Språkpolisen

Förresten. Alla ni som har så satans svårt att skilja på ord som ska skrivas ihop eller isär, lär er! Det är inte så svårt. Det heter matteprov, knäckkola, plattång (OBS endast två T, det lärde vi oss i årskurs 2), solros och vattenfall.

Läs här för lite mer information.

Ordet särskriving ska heller inte särskrivas.

När vi ändå är inne på ämnet kan jag dra några fler regler som vi lärde oss i lågstadiet:
Alltid stavas alltid med två L. Till skillnad från aldrig som aldrig stavas med två L.
Månader och dagar stavas med liten begynnelsebokstav, och egennamn har alltid stor bokstav.

Exempel for dummies:
På onsdag jobbar Minna sista dagen för året. I januari åker jag till Madeira på semester, där ska jag förhoppningsvis sola och smörja mig med kräm innehållande hög solskyddsfaktor.

Det här med hur man bygger en mening, det får ni googla själva. Sök på huvud- och bisats.
Har ni svårt att skilja på de och dem? Gör det enkelt för er och skriv istället dom.

Fick ett sms

Där jag behövs, där vill jag vara. Så det var bara att styra kosan mot Blodcentralen imorse. Nu har jag bandage runt armvecket och är lite öm. Blodvärdet var 133 idag. Mycket bra. Jag har ätit min broccoli minsann.

Jag har blodgrupp O+ och idag lärde jag mig att det innebär att alla som har positiv blodgrupp kan få mitt blod. Anledningen till att de var i akut behov är för att de ska göra en lungtransplatation i Lund. Fräsigt, hoppas att det går bra. Varsågod för blod.

Berit

Det har blåst hoggsnok hela dagen men nu är det helt crazy. Berit har flyttat hundgården en hel meter och nu håller vi tummarna att dess plåttak får sitta kvar. Än så länge verkar det som att David gjorde ett kanonjobb när han skruvade fast det. För en liten stund sen gick jag och Karda ut för att det var toadags och jag höll på att dö av skratt när var nära att blåsa omkull samtidigt som hon tryckte. Hon verkade oberörd dock. Haha.

Fast lite läskigt är det ändå.

Breaking dawn - part 1

Igår kväll åkte jag, Louise, Alex och Jennifer till Lund för att äta middag och se på Breaking Dawn. På restaurangen V.E.S.P.A mötte vi Anna och hennes kille och hade det himla trevligt.

Jag hade inga förväntningar what so ever av filmen. De första tre har jag varit riktigt besviken på, och även om jag har hört den nya lovsjungas så var jag skeptisk. Men vad bra den var! De hade verkligen fångat essensen i boken, låtit de viktiga scenerna ta sin tid (förutom den där Jacob bryter sig loss från Sam, det gick lite för snabbt) och Edward var verkligen Edward. För er som inte läst böckerna är det svårt att förklara. Men det är en så vacker kärlekshistoria och under tiden jag läste så var jag superkär, fnittrig och bubblig i magen samtidigt som det var spännande och jobbigt stundvis. Filmen var så snygg! Mycket färg och värme och Bella såg helt fruktansvärd ut när hon skulle. Vampyrerna ser inte alls ut som i böckerna, men å andra sidan kan aldrig en människa bli så blek och så vacker som de beskrivs. Anywho. Jag är nöjd och längtar till den sista filmen. När kommer den egentligen?

David var själv hemma med Karda igår. Han hade middag och Sarah, Johan och Erik var här. Jag och Louise joinade när vi kom från Lund och det var en skön stämning här. Förutom att det spilldes mycket och tre av våra fyra köksdynor är förstörda av rödvin. Ett glas gick sönder också. Men vad gör det? David var superstolt över Karda och kunda knappt sluta prata om hur bra hon skött sig, hur lugn hon varit och att hon gått ut och lagt sig i hallen när David tyckte att det var natten för henne. Fina flicka. Det var inte bara jag och David som var trötta idag...

Klass 3-varning ute idag. Vi lär hålla oss inne. Jag och Karda gick lillsvängen förut och vi båda blåste i sidled stundvis. Det blir en lugn slappedag idag. Jag har alldeles för lite pynt för att sätta julkänsla i hela huset så det blir lite vad det blir idag. Vi skulle få en gran av Helene så den ska jag nog pynta snart för att höja känslan.

Sarah kommer hit om en liten stund så vi ska nog baka lite. Mjuk pepparkaka tänker jag mig. Mums.

Jag tog inget foto igår så det här blir ett tråkigt inlägg med bara text.

Glad första advent på er!

Hemmakontor

I fredags hämtade Helene och Christoffer hem lilla Stina, en Engelsk Staffordshire Bullterrier. Hon fyllde nio veckor igår (idag?) och kan inte vara ensam hemma än så vi ska ha hemmakontor hos mig ett tag. Idag var första dagen och det var spännande att se hur hundarna var med varandra. Karda har ingen aning om hur stor och stark hon är så det blev et antal kullerbyttor för Stina när Karda dundrade på.

Eftersom att de är så jämna i ålder är det lite klurigt för dem. Båda är valpar och fattar inte riktigt vart gränsen går, därför var det upp till mig och Helene att visa när det räcker. De klarade inte av att slappna av inomhus när de var tillsammans så vi delade på dem större delen av dagen. Jag testade en gång att släppa ihop dem när det hade gått rätt många timmar och det gick riktigt bra - en stund. Sen ville de bara busa igen.

Däremot tror jag att de snart kommer att kunna slappna av ihop, med tanke på hur mycket bättre allt funkade timma för timma.


Snälla tomten

 

 

 

 


Tomorrow tomorrow

Just nu äter jag frukost i lägenheten för näst sista gången. Imorgon flyttar vi till huset och då får jag en ny frukostutsikt.

Såhär ser det ut nu.

 


Mmmm

Jag äter världens godaste efterrätt efter en rätt trist lunch.

 


En app

Härmed testar jag den nya appen. Kan jag blogga från mobilen kanske ni får uppdateringar lite oftare. Tjohoo, eller hur?

På bilden ser ni Alexs nya kaffekopp.

 


Ögonlaser?

Jag var hos optikern för att göra min årliga linskontroll, och tydligen har jag en reva på ena hornhinnan. Förmodligen har jag fått smuts mellan lins och öga och kliat mig. Kul. Och om jag får värre brytningsfel så finns det kanske inga linser med större korrigering än de jag har idag. Kul.

Så, nu ska jag till Memira och se om jag kan göra en laseroperation, och vad det skulle kosta. Förmodligen kostar det alldeles för mycket för min plånbok just nu (ca 20-50.000), men då har jag något att spara till. Jag är så sjukt trött på linser och glasögon och om linserna börjar repa mina hornhinnor så vet jag inte om jag vill vara med längre.

The botten may be nådd - när det gäller synfel.

Den som väntar på nåt gott


Robin Hood på Vaxholms kastell

När vi var hos Sanna i Vaxholm tog hon med oss på vad jag trodde var en amatörteater. Ni vet sådär lulligulligt som är rätt kass men man njuter ändå. Döm om min förvåning när jag insåg att det var proffs som härjade där framför oss - och som sjöng också. Första gången han sjöng slängde jag upp kameran och filmade en snutt.



För övrigt var det i Vaxholms kastell som Pippis pappa satt fången i Pippi på de sju haven. Efter teatern gick vi runt, utforskade trappor och små gångar och lurade på vart det var han satt, den där Långstrump.






Tidigare inlägg
RSS 2.0