Sista dagen på tiodagarskursen i Härnösand bjöds vi på kinarestaurang av företaget. Vi skrattade och hade roligt samtidigt som många tyckte att det var trist att lämna redan. Vi har precis börjat lära känna varandra och ska skiljas åt.

När middagen led mot sitt slut kom prisutdelningen. Först var det lite småpriser, typ den som kastade frisbee längst när vi var på havsbadet i lördags, vem som sköt en brännboll längst och vem som hade tagit bäst examensportättfoto (grattis Sofia).

Det näst sista priset gick till den som haft bäst provresultat. På sex skrivna teoriprov var maxpoängen 80 poäng. Vinnaren, som hade 74,5 poäng fick en klocka och en biobiljett. Det var jag som vann.

Det sista priset gick till kursettan. Redan första dagen på utbildningen berättade utbildarna att det skulle utses en kursetta som skulle få ett RIKTIGT fint pris. Motiveringen löd att priset gick till en person som hade bra resultat på proven, bra engagemang och tog fina bilder. Priset var en systemkamera och två biobiljetter. Det var jag som vann.

Jag blev helt skakis och hjärtat bultade i bröstet på mig i säkert tjugo minuter. Jag var bäst. Så får inte en svensk tänka, men fan in i helvete vad stolt jag är! Emma försäkrade mig om att jag förtjänade det, att jag har varit duktig och gjort bra ifrån mig. Janette sa att hon visste det från första dagen, hon var stolt. En annan tjej kom och sa: "Grattis, men fan vad jag hatar dig. Hon ville nog också vinna. En annan tjej frågade om jag inte redan hade en grym kamera hemma, varpå jag svarade: "Nu har jag två". Vad ska jag göra liksom? Jag vann. Inte tänker jag be om ursäkt för det...

Anywho... Jag är glad!

Numer har jag inte bara en Canon 40D. Nu har jag även en Fuji finepix S3 pro.

Fujin har för övrigt Nikongrepp och är byggd på Nikonhus så jag har fått några gliringar om ifall det är dags att byta till Nikon nu.. Haha.

Gaaaahh