Jag har varit förkyld i massa dagar och därmed hemma från jobbet hela veckan. Det dåliga samvetet är ett faktum när jag hör hur de på kontoret blir lite mer less för varje dag jag ringer och säger att jag blir hemma imorgon igen. Men saken är den att jag vill vara hemma tills jag är frisk. Jag vill inte pina mig till jobbet, köra fullständigt slut på mig för att vara helt död på kvällen och där med vara sjuk tre gånger så lång tid. För så är det. Jag tycker jättemycket om att vara skolfotograf men det är även sant att det tar mycket energi att vara glad, trevlig och rolig för att få glada barn/ungdomar på bild. Och jag hatar det faktum att jag känner att jag måste "försvara" mig så här.

Annars är livet trevligt. Igår tittade på vi en lägenhet, precis där vi vill bo. Det är ett renoveringsobjekt som heter duga men den är billig och vi tror att det kan bli hur bra som helst. Men det är konstigt det här med att vara förkyld och göra saker. Jag blir helt slut. I förrgår handlade jag lite, sen var det bara hem och dö i sängen. Likadant igår när vi tittat på lägenheten. Just ja. I lägenheten, om vi köper den, ska vi riva massa väggar. Det är murade innerväggar. Vem vill hjälpa till? Eehee.. Snälla. Någon?


Det här är Daisuke och Tomoko. De är mammas valpköpare och nära vänner från Japan. För ett par veckor sen var de på besök i Vara så jag åkte dit och träffade dem. Helt underbart trevliga människor!

På söndag är det val i Sverige. Jag har fått mig en avhyvling av min käre sambo som blir arg på mig för att jag har bestämt vad jag ska rösta på UTAN att vara specielt insatt i politiken. Hans avhyvling hjälpte och jag gick in på Allt om valet och läste på. Först läste jag vad de olika blocken ville och bestämde mig direkt för det ena. Nästa steg blev att läsa mer ingående om partierna i blocket. Och titta - jag vill fortfarande rösta på det partiet som jag hade bestämt mig för innan.

Kvinnlig intuition? Eller var jag helt enkelt mer insatt än jag trodde?

Hur som helst. Alla ska rösta. Läs på. Det var inte så jobbigt.

HIttade den här i en annan blogg. Se och lär.

Jag avskyr mina sommarfötter, inte för att de är lika Kalle Ankas eller för att jag har konstiga lilltår. Nej, jag hatar - HATAR - det faktum att jag inte kan gå i sköna luftiga sommarskor. För en vecka sen gick jag ner till stan och tillbaka i mina gamla gladiatorer. Väl hemma hade jag fem stora blåsor på sidorna om fötterna. Således fick jag gå i flip-flops (med plåster mellan stortån och pektån för att undvika blåsor där) i tre dagar eftersom jag inte ens kunde ha vanliga skor.
Jag har köpt tre par nya skor på Skopunkten också, bara för att det är såå kul med nya skor. Idag gick jag tio minuter enkel väg till blodcentralen. Och väl hemma igen har jag två nya blåsor, den här gången tack vare nya flippisar. Och det TROTS att jag hade tejpat både mellan tårna och där skon går över vristen. Hujedamej.

Man hör talas om folk som springer barfota i Converse, skulle jag göra det skulle jag blöda på både hälar och tår. Jag får för fan fortfarande blåsor av mina Converse, efter att ha haft dem i två år.

Det var någon härom veckan (tror det var Jonas?) som tipsade om fotriktiga skor.


Kanske jag klarar av att gå i de där utan att få vätskefyllda bubblor över hela fötterna?

I torsdags var vi på 5 star motel på Tivoli. Fyra singer/songwriters satt med sina gitarrer och turades om att sjunga och spela.

Det var en söt, blond, tjej som jag föll pladask för. Jag tänker (fritt) citera henne för att ni ska förstå hur berörd jag blev.

"Jag har haft turen att få resa mycket under mitt liv. Och under en period var jag som backpacker i Indien. Vi var vid en helig sjö och där var massa nomader med tusentals kameler som de handlade med. Mitt i allt detta fantastiska och intrycksfulla kom en liten tjej fram till mig. Sima hette hon. Hon var föräldralös, eller om hon hade rymt, jag vet faktiskt inte. Hon ville i alla fall att jag skulle ta med henne hem till Sverige. Att jag skulle bli hennes mamma. När jag kom hem skrev jag den här låten till henne."

Sima

She's a rose in the desert, and velvet black eyes
She's an angel beneath the brittle clear skies
She should be laughter and pigtails, couldn't be more than nine years old at the most
Still she's walking the desert with eyes like a ghost
Still she's walking the desert with eyes like a ghost

She clings to my hand in this runaway land
As we walk to the temple cross the mercyless sand
Now I don't know ehere she came from and I don't know where she's been
If this lake is so holy why's salvation so thin
If this lake is so holy why's salvation so thin

Sima says, won't you take me home
Sima says, won't you be my mum, oh
Sima says, won't you take me home
I'll be good, I'll be good
I'll be good, I'll be, oh so good

Now I'm down on my knees in the dark of the night
Lord I should've saved her, I should've done what was right
Now I don't know where she's sleeping and I don't know who's with her
If there's a God somewhere out there please say he's walking with her
Lord if your angels are out there please send them walking with her

Sima says, won't you take me home
Sima says, won't you be my mum, oh
Sima says, must have done something wrong
I'll do better, I'll do better
I'll be good, I'll be, oh so good

And I wish I had taken her out of that hole
Now her eyes are foerever engraved in my soal
As we walked cross the sand in her runaway land
Where my Sima now walks all alone, all alone


Jag vet inte om ni förstår hur berörd jag blev. Tårarna brände innanför ögonlocken när Nilla Nielsen sjöng.
Om ni inte orkade läsa hela texten så leta upp den på Spotify och ge den några minuter. Texten är fantastisk!

Det har hänt något i mitt huvud och jag vet inte alls vad det beror på. Jag känner inte riktigt igen tankegångarna. Kanske kan det bero på att jag inte har Alex att ventilera allt med hela tiden. Kanske beror det på något annat. Jag vet inte, men det är sjuukt jobbigt och just nu längtar jag bort. Bort från Helsingborg och kompistorka. Snart åker jag hem och sen är det flera veckor Piteå. Då ska jag lyfta upp mig själv, igen. Fan att det ska behöva lyftas upp hela tiden.

Jag sitter på Dahlbergs och henke och Hannes har med sig en ipad hit. Jag var bara tvungen att testa hur den är att skriva på. Den funkar bra. Jag har en otroligt god strawberry mojito bredvid mig. Den påminner mig om härliga sommardagar i piteå med catalina på1906. Finfina minnen. Nu har jag nördat färdigt med denna kuliga leksak.

För er som inte önskar annat än en uppdatering kring mitt examensarbete kan jag tala om att det i nuläget saknas två texter och sjutton bilder. Snart är jag i mål. Då är det bara en rapport kvar. Wihoooooo

Askmolnet håller sig stadigt över oss så vi får inte flyga till Krakow ikväll. Det är jääävligt surt då jag hade sett fram emot att knata runt i en stad och inte förstå ett ord av vad folk säger. Istället åker vi allihop till ett litet pensionat som heter Tallbacken, äter god middag och sover i en främmande säng. Det är ändå fint det också.

Min stora 24-årsdag igår blev toppen. Först en heldag i Malmö med David och Johan. Där träffade jag Sara en sväng också, mycket trevligt. Vi kom hem halv sju och vid åtta skulle lägenheten vara presentabel och trerätters klart. Vi städade med fötterna och blåste femtio balonger med munnen. Vi fixade käk och allt blev fint. Fördrink i form av Capirinha blev det också. Och en Schwarzwald med 24 ljus i till efterrätt.

Inte nog med att jag får fira min födelsedag utan mina underbara vänner imorgon. Det är ju inte ens säkert att vi tar oss till Krakow på lördag. Tack vare det där vulkanutbrottet på Island är det massa sketfarliga moln i luften nu som flygplanen inte får flyga genom av risk för haveri. Got that. Det är bara så typiskt.

Men när allt kommer omkring brukar jag ha en del tur. Så vipps står alla mina sköna bönor här utanför min dörr imorgon. Och vipps ville jag ändå stanna hemma från Krakow för att mina fina vänner är här.


Förra året på min födelsedag kom Alex och sjöng för mig på förmiddagen. Med sig hade hon denna söta bricka.
Då var Daivd i Kina så han hade gömt paket överallt i lägenheten som jag fick öppna ett per dag i tio dagar. Jag fick finfint paket från Sanna som kom med blommor från Interflora.

Nä hörrni. Imorgon kommer jag sakna er. Men det kommer bli en fin dag ändå. Antingen med bara David eller med hans finfina vänner. Och jag är inte så bitter faktiskt. Jag tror ändå att vi kommer iväg till Krakow.

Jag ska inte plåga er med pluggångest, jag kom faktiskt igång bra idag.
Fast lite magont finns kvar och nervositet över beskedet om sommarjobb som dröjer ännu en vecka och så är jag sjukt stressad över skolan och jobb efter skolan och allt sånt och så har jag fått ont i käken igen vilket känns liiiite tröttsamt. Mest blir jag irriterad över att jag inte kan koppla av...
Och som salt i såren har min hotmail valt att radera mail ur min inkorg. Typ ALLA mail. Så när jag var när att förvandlas till ett hysteriskt miffomonster fixade jag mig en gmail istället. Folk har tjatat om att gmail är såååååå mycket bättre. Så ptja, upp till bevis.

För er som vill ha min nya mail så är det fö[email protected]. Alltså ni byter ut "förnamn" mot min förnamn.. Ni fattar va? Too bad annars.

Ikväll ska vi i alla fall äta fläskkotlett med chili och honung och tomat och kanelstång och mer grejer. David har hittat recept, blir nog fint...

För att slippa borrandet i lägenheten under gick jag till Stadsbiblioteket och pluggade idag. Det gick bra och var ganska trivsamt. Men så blev jag kissnödig och skulle gå på toaletten, vid entrén, innan jag gick hem. Där inne möttes jag av ett äckligt blått lysrörsljus och de båda toaletterna var upptagna. Jag stod där snällt och lyssnade på konstiga ljud från det ena båset. Efter en liten stund öppnades ena dörren, cirka 10 centimeter, och en sjukt sliten kvinna började väsa (hon hade knappt någon röst).
- Kan du hämta Ole?
- Vem?
- Ole, han som säljer koks.

Jag sa att jag kunde det, men istället för att leta upp Ole som säljer koks tog jag på mig jackan och gick hem.
På vägen ringde jag Sanna för att berätta om min sjukt konstiga upplevelse och sa att jag kanske borde sagt till killen som stod i receptionen. Jag blev för chockad för att tänka klart just då, men jag ringde faktiskt bibblan nu för en stund sen och berättade vad jag varit med om. Hon sa att de har vissa problem med knarkare och att hon beklagade att jag varit med om det vid mitt första besök på biblioteket. Hon var glad att jag ringde och hoppades att jag trots detta vill komma tillbaka. "Ja då" sa jag (men jag tror ändå jag pluggar hemma imorgon).
Och som den journalist jag är fortsatte mitt samtal med bibliotekskvinnan såhär:
- Varför har ni så konstigt blått ljus inne på toaletterna?
- Det är ju för att knarkarna inte ska kunna hitta sina vener.

Jahapp. Det är alltså i knarkstan jag bor nu. I stan där man måste ha en viss belysning på toaletterna för att knarkarna inte ska kunna spruta sig själva.
Och från det andra båset där jag hörde konstiga ljud, vad hände där? Snortade någon eller var det bara någon som var bajsnödig och fick ta i lite extra?

Jag kan sammanfatta såhär, om jag går tillbaka till biblioteket igen tänker jag INTE använda toaletten. Då får jag säkert en HIV-smittad kanyl med kokainrester på. Eller så får jag rabies eller herpes eller dör. Man vet aldrig.

Fy fan för knarkare! Håll er hemma för fan.

Imorgon påbörjas min nionde vecka på Tidningen Foto. Nionde veckan är detsamma som sista veckan och det gör mig ledsen. Jag ser inte alls fram emot fredag då jag ska säga hej då till allihop. Och jag ser inte fram emot att sitta själv i x antal veckor och knåpa ihop ett C-arbete. Men, det ska göras och sen är jag klar med skolan och sen anställer nån grym arbetsgivare mig. Då får jag ett givande jobb och jag kommer vara glad och tjäna mer än 7.800 kr/månad.

...hoppas jag.

Jag insåg att jag kommer behöva vara i Piteå nästan tre veckor  i vår. Oavsett hur mycket jag älskar den stan så kommer jag sakna mitt hem. Hemma är ju här, i Helsingborg, nu.

18 maj Seminarium för C-arbete. Jag hoppas att jag får opponera och redovisa samma dag, annars måste jag upp redan den 11 maj
22 maj Sandra och Marcus gifter sig. JIHOOOO!
25 maj lämna C-arbete till arkivering.
31 maj Slutseminarium C-arbete
1 juni Redovisning av praktiken
3 juni EXAMEN

Lisa, är det okej att jag bor hos dig så länge?

Igår hämtade jag mina nya, fina glasögon. Problemet är bara att jag blir alldeles yr av att ha dem på mig. Förmodligen har min syn förändrats rätt mycket sen ja skaffade mina gamla för typ...sex år sen. Hoppas ajg vänjer mig snart för nu är det helkoko allting.

Det var heller ingen vanlig jobbdag igår. C behövde fota lite panoramabilder, och jag fick vara "modell". Alltså, han tog ingen panoramabild på min kropp, nej nej. Vi åkte till Ramlösa Brunnspark och fotade pelargången där. Jag är med typ sju gånger i den sammansatta bilden. Ser jättekul ut. Jag siktar bland annat med pistol mot mig själv. Äsh vad svårt det var att förklara. Ni får helt enkelt köpa nästa nummer av Tidningen Foto och se själva!

Jag har köpt brillor. Ett par mörkbruna, lite större modell, tjocka bågar. Hur fint som helst. Om typ två veckor är de klara. Wohoo. Hej fattiglapp!

Jag vet att några efterfrågat uppdatering gällande min praktik på Foto, så här kommer den. Jag trivs! Jättebra till och med. Jag får skriva mycket nyheter om tekniska prylar - kameror mest. Kolla numret som kommer ut i nästa vecka, där har jag skrivit ALLA tekniska nyheter. Och så har jag både bild- och textbyline på ett par ställen. Jag har skrivit fler saker än det jag har byline på, bara så ni vet =) De som jobbar på redaktionen är hur mysiga som helst och de säger att det kommer bli tomt utan mig här om några veckor. "Det känns ju som du alltid varit här". Det gör mig glad, men när jag säger att de kan anställa mig ler de lite konstigt och jag inser att det nog inte kommer bli så, jag behövs helt enkelt inte, även om de skulle vilja.

På grund av, eller tack vare, att jag delar kontor med tekniska redaktören har jag köpt ny kamera. En Canon Eos 40D bor nu i min kameraväska. C pratade så himla gott om den och sa att det är en grymt bra kamera med bra autofokus, färgåtergivning och snabb serietagning. Nästa steg från den skulle vara en Eos 7D, men det hade jag inte råd med. Däremot bor det en sån också hemma hos oss nu, David köpte en i företaget.

I övrigt är det si och så. Jag saknar mina tjejer, jag saknar att babbla om mitt konstiga huvud med någon som jag inte behöver förklara för, någon som inte dömer, någon som bara vet, som förstår mig. Men någon sådan finns inte här, än. Det är synd, för David räcker inte alltid till. Haha. Jag har träffat några supersöta tjejer som jag tycker mycket om. Men som vi alla vet tar det en stund att bli sådär riktigt supertighta, innan man vågar/vill/kan öppna sig helt. Det kommer väl men jag tänker inte hymla med att det är jobbigt att vara "ensam".

Ptja, jag vet inte vad jag ska säga. Mitt liv består mest av att vakna, jobba och sova. Vi åt middag ute förra veckan med Johan, det var trevligt, och bio i fredags med Angelica (en av de nya supersöta tjejerna), Henke och Emelie. Vi såg Avatar 3D och den var huuuur bra som helst. Angelica grät som ett litet barn och efteråt ville vi båda vara en Na´vi och flyga på stora häftiga drakar (och rida på en konstig björn/varg också).
Ikväll är det tydligen någon spelning på Tivoli som vi ska se, nån demotävling om jag fattat det hela rätt. Jag skrev på facebook idag att jag saknar Kåren med allt vad det innebär. Jag gissar att kvällens Tivoli är det närmsta en kårspelning jag kommer just nu. Det är konstigt hur man börjar sakna något som för en tid sedan var vardag. Konstigt hur man börjar sakna det "lilla" när man bor och lever i det "stora". Men i Piteå finns ju många av mina raringar fortfarande kvar, där finns Kåren och skolan och korridorerna och Japansalen och Ulrika och Go Business och Kappa. Där finns det som var hemma under så lång tid.

Note to myself
SLUTA ÄLTA! Helsingborg är fint, och bra, och alldeles strax kommer den där fantastiska våren som du saknat så under alla år i norr.