För att slippa borrandet i lägenheten under gick jag till Stadsbiblioteket och pluggade idag. Det gick bra och var ganska trivsamt. Men så blev jag kissnödig och skulle gå på toaletten, vid entrén, innan jag gick hem. Där inne möttes jag av ett äckligt blått lysrörsljus och de båda toaletterna var upptagna. Jag stod där snällt och lyssnade på konstiga ljud från det ena båset. Efter en liten stund öppnades ena dörren, cirka 10 centimeter, och en sjukt sliten kvinna började väsa (hon hade knappt någon röst).
- Kan du hämta Ole?
- Vem?
- Ole, han som säljer koks.

Jag sa att jag kunde det, men istället för att leta upp Ole som säljer koks tog jag på mig jackan och gick hem.
På vägen ringde jag Sanna för att berätta om min sjukt konstiga upplevelse och sa att jag kanske borde sagt till killen som stod i receptionen. Jag blev för chockad för att tänka klart just då, men jag ringde faktiskt bibblan nu för en stund sen och berättade vad jag varit med om. Hon sa att de har vissa problem med knarkare och att hon beklagade att jag varit med om det vid mitt första besök på biblioteket. Hon var glad att jag ringde och hoppades att jag trots detta vill komma tillbaka. "Ja då" sa jag (men jag tror ändå jag pluggar hemma imorgon).
Och som den journalist jag är fortsatte mitt samtal med bibliotekskvinnan såhär:
- Varför har ni så konstigt blått ljus inne på toaletterna?
- Det är ju för att knarkarna inte ska kunna hitta sina vener.

Jahapp. Det är alltså i knarkstan jag bor nu. I stan där man måste ha en viss belysning på toaletterna för att knarkarna inte ska kunna spruta sig själva.
Och från det andra båset där jag hörde konstiga ljud, vad hände där? Snortade någon eller var det bara någon som var bajsnödig och fick ta i lite extra?

Jag kan sammanfatta såhär, om jag går tillbaka till biblioteket igen tänker jag INTE använda toaletten. Då får jag säkert en HIV-smittad kanyl med kokainrester på. Eller så får jag rabies eller herpes eller dör. Man vet aldrig.

Fy fan för knarkare! Håll er hemma för fan.