Det här ovan är en rubrik som jag aldrig någonsin trodde skulle handla om mig. De allra flesta som känner mig vet att jag har enorm scenskräck, inte minst ni som läste Scenisk beredskap med mig.

Sen jag började på Marknadsföreningen har jag bävat inför att stå på scenen som presentatör. Varje vecka har vi Frukostklubb där presentatören för allt framåt genom att påa och ava personerna på scenen. Busenkelt för vissa, men inte för mig. När jag och Helene hade utvecklingssamtal i januari satte jag som mål för året att stå på scenen på Frukostklubben. Ganska snart bestämdes att det skulle blir den 11 maj, så i tre-fyra månader har jag med jämna mellanrum blivit nervös och funderat på hur jag ska göra.

Men det gick bra! När jag först gick upp var jag så sjukt nervös och jag har aldrig i mitt liv blviit så sviken av min kropp. I huvudet visste jag exakt vad jag skulle säga, och skulle jag glömma hade jag stödorden på kort i handen. Men kroppen skakade och det kändes som att mina ben var spaghetti. Men jag löste det och hade sådant poker face att inte ens Helene såg att jag var nervös.

Det var faktiskt kul! Nervöst och obekvämt - absolut, men jag kände mig snygg och jag stakade mig inte på orden. Helt otroligt. På måndag ska jag se på filmen och utvärdera mig själv.