Jag och Helene satt mitt i en diskussion på kontoret när hon plötsligt utbrast att det snöade. Jag höll tummarna att det skulle fortsätta att snöa när jag kom hem så att lillfisen fick se sin första snö, och lagom till att jag kom hem så började det snöa igen.

Det var lite konstigt men smakade ganska gott

En liten, jätteliten, stund kunde jag låtsas att vi skulle få Pitemycket snö. Den försvann dock lika snabbt som den kom och återigen saknade jag Piteå en stund.