Igår var mormors begravning. Det var fint och ledsamt, men väldigt skönt att få ett avslut. Det har varit svårt att ta till mig att hon är borta så en begravning med tydligt avslut var bra för mig. Efteråt samlades alla för minnesstund, precis som man ska enligt tradition. I vår släkt känner vi inte varandra speciellt väl så det var ganska krystat och stel stämning. Man pratade mest med sin egen familj och kanske de som satt närmst.

Jonas och Anna åkte imorse igen, de var bara här på en blixtvisit. Anna är bra. Vi gillar henne skarpt allihop. Det är så skönt hur Jonas lever upp med henne, han bara ler och är fjantig hela tiden!
Stefan åkte tillbaka till lumpen igår kväll så honom ser jag inte mer. Pappa har flygning idag till imorn kväll och fredag jobbar han. På fredag åker jag till Sanna så jag träffar nog inte papi så mycket mer. Det är synd men det är så det är när man bor långt bort och bara är hemma ibland.

Sanna har idag skrivit ett inlägg om förvirring och jag känner igen mig så sjukt mycket. Tanken på att David kanske kommer flytta hem till Helsingborg till våren är skrämmande, men han säger bara att det är onödigt att oroa sig innan vi vet något. Han har rätt, jag vet det, och jag kommer nog bli lugn när jag väl är tillbaka i Piteå och får krama om honom.

Jag funderar på massa saker men får inte ner det på pränt. Så, jag sätter punkt här.

-Minna