Jag har insett att allt som rör sig i mitt huvud har med framtiden att göra. Jag kan nämna bara några saker som nöter hål i huvudet på mig, tenta på onsdag, ö-vik i helgen, hem till familjen, mormor är sjuk, vart tar Jens vägen till sommaren, vad gör jag till sommaren om han flyttar, vart kommer jag bo - här eller nära mamma och pappa?!?!?!?!

Alla som känner mig vet att jag är lite av ett kontroll-freak. Därför känns det så galet jobbigt att verkligen inte ha NÅGON SOM HELST KOLL!!! Jag hatar verkligen framtiden, jag är inte en av dem som väntar och ser med förnöjd spänning. Jag vill veta. Klart jag inte måste veta hur många barn jag ska ha, när de ska födas osv. Men jag vill veta om jag och Jens bor ihop om ett år eller om vi är särbos på varsin sida av landet. Och det där med särbo är en sak som pajjar min hjärna. För jag tror inte på det, inte när det gäller långdistansförhållande. Jag har testat en gång, då handlade det om 30 mil, men det höll inte. Stefan flyttade från Arvidsjaur och hem för några månader sen, det höll i någon månad med tjejen hans som bodde kvar i jauret men det tog sen slut.

Håller jag på att bli galen?! Varför kan jag inte bara sluta tänka? Mina tankar har en tendens att vara i vägen och göra mig så gud förbannat trött. Kan någon sudda ut bara några av dem? Eller bara lägga dem vilande för ett tag, jag orkar inte med allt på en gång.

Jag vill hem till mamma!