I nittio dagar har det gått fram och tillbaka, fram och tillbaka. Ska vi köpa? Tar de budet? De tog inte budet. Nu tog de budet. När får vi flytta in? osv osv.

Idag blev det äntligen klart. Pappren är påskrivna och vi är husägare. Den sista september får vi tillträde. Ett halvår, men det är knappt lika lång tid som historien om varför det blev så lång tid.

Hur som helst. Vi är fantastiskt lyckliga och glada och ser fram emot att grilla och dricka öl på altanen i vår alldeles egna trädgård. I och för sig kommer sommaren nästan vara slut när vi väl flyttar in. Men vet ni? Det gör ingenting, man kan grilla ändå. Och filtar har vi.

För ett bra tag sen skrev jag om att vi skulle titta på ett hus. Det är inte det huset vi har köpt. Men jag har inte vågat skriva något om den här affären innan det var klart för jag ville inte jinxa. Anyways. Så här ser det ut:

Är det inte fantastiskt fint? Ni skulle se insidan med synliga takbjälkar!

Igår var jag trött efter Kick-offen men på kvällen var det dags igen. Alex bjöd på lyxmiddag i form av gratinerade kräftor, hummer och kungskrabbaben. Det var helt vansinnigt gott. Jag har aldrig smakat hummer innan men jag måste säga att det är en ny favorit. Jennifer och hennes kompisar Ida och Hanna var med under middagen och förfesten men de drog vidare till en annan fest innan vi mötte upp dem ute på Helsing. Det var en trevlig kväll men nästa gång ska det bli ännu bättre. Vi kom ut så himla sent så vi hann inte ut på lokal för att svänga våra lurviga. Idag är jag trött.

I fredags klockan 12 lämnade jag, Helene och Marknadsföreningens styrelse Helsingborg för ett dygn i Arild, på Rusthållargården. Det var dags för Kick-off. I ett dygn var vi där och schemat var späckat med styrelsemöte, framtagning av nya temamånader, välkomnande av nya styrelsemedlemmar, promenad på Kullberg och repillering (nedfirning) från en brant bergsklippa, spabad, middag, alkohol, massa godis, god lunch, middag och frukost, trött morgon, mer styrelsemöte och hemfärd. Det var ett himla skojigt dygn.

Joho, ni ser rätt. Jag bloggar minsann idag igen. Bara för att Alex ifrågasatte om jag inte skulle blogga igen före min födelsedag. Hon undrade om jag inte tänkt fira min födelsedag...

Jag tänker såhär:
Om jag drar ihop en fest så blir det en massa saker jag måste fixa med, laga mat kanske, göra bål (dricker man det fortfarande), köpa snacks och så vidare. Även om David hjälper mig så måste jag hålla i trådarna. MEN om jag inte planerar någonting över huvud taget så kanske jag får världens fetaste överraskningsfest! Jag tänker att jag inte vet någonting och så fixar Alex och Lisa (som självklart gör allt i smyg och gör mig lycklig när hon är här på stora dagen) så fint med massa gottigt och saker som jag tycker är trevligt. Fast förresten, om Alex och Lisa och jag var tillsammans igen skulle jag vara nöjd med Svenne Banan och Davids djembe. Då skulle det kunna se ut så här:


Eller så skulle de jobba stenhårt med att samla mina favoriter på samma ställe. Min Sanna, Sanna Längvik, Emme och Fia kanske också skulle komma? Och kanske mina bröder med flickvänner? Och Pitekompisarna? Tjohej.

No pressure, tjejer!

Jag har för mig att jag skrev i januari (för typ fyra inlägg sen) att jag skulle blogga bättre i år så jag får större chans att minnas allt som händer. Tjena. Det föll direkt. Jag är ingen bra bloggare.

Men det känns inte som att jag har så himla mycket att berätta. Jag jobbar halvtid på Marknadsföreningen, som sagt. Jag trivs kanon där och jag gillar Helene, chefen, mer och mer för varje dag. Hon är bara två år äldre än mig och vi klickar sjukt bra. Jag har kommit in i jobbet bra och jag får ta mer ansvar, superkul. I morse var det Frukostklubb på Lindab Arena, Rögles hemmaarena i Ängelholm. Det kom lagom mycket folk och talaren var kanon. Han pratade om hur ljud påverkar människan.

Jag frilansar ju även för Printa vilket fungerar bra. Jag har sån tur att jag får sitta på Marknadsföreningen och jobba  med Printa när jag jobbat färdigt med MiH (Marknadsföreningen i Helsingborgsregionen). Det är toppen att sitta på samma kontor hela dagarna även om jag kombinerar flera jobb.

Annars gör jag inte så mycket. Jag tränar en del och har just nu världens träningsvärk efter tisdagens Power, skivstång, pump, kalla det vad du vill. I april fyller jag 25 vilket jag hoppas firas med påmpa och ståt. Och några dagar efter kalasdagen åker jag och familjen Thörnqvist/Nordén till Sicilien. Jag LÄNGTAR!



För några helgen sen var jag hemma i Vara. Tomoko, från Japan, var på besök igen. Då var vi lyckligt ovetande om den stundande tsunamin som nådde Japans kust bara någon dag efter att hon kom hem igen. Hon och hennes familj mår bra, de bor tack och lov inte i det drabbade området. Men oj som hon sörjer för sina landsmän. Hemskt.

Det var i alla fall härligt att vara hemma. Hela familjen och brödernas nya flickvänner var samlade. Jag träffadde båda tjejerna för första gången. Det var massa najs! Maria och Mirenette heter de. Minna, Maria, Mirenette. Tjusig första bokstav.

För övrigt längtar jag tills snart. Libra ska snart bli dräktig igen, och förmodligen ska jag ta en liten valpis ur kullen. En liten Karda. Jag hoppas att allt reder sig i mitt liv så att jag har möjlighet att ha en hund. Men det ser lovande ut...


Bidde (Jonas hund), Primo, Jenna, Libra och Cima.

För tillfället är jag världssämst på att använda min underbara kamera. Det är sjukt tråkigt att inte fotografera, jag saknar det som fan. Men jag lyckas inte hitta motivationen. Tummarna är hållna för att kreativiteten kommer tillbaka.