Ett nytt nummer av FOTO landade i vårt hem igår. Jag läser och tittar och inspireras. Jag läser texterna noga för att komma in i tidningens skrivspråk. Jag längtar så oerhört mycket till den dagen i januari 2010 då det är dags för mig att entra FOTO-redaktionen. Längtan är stor. Jag vill lära mig, jag vill bli bra, jag vill göra intryck. Jag vill få en anställning där.

Tidningen är så mycket bättre än jag trodde. Så mycket inspiration. Så mycket tips. Så många proffs. Jag blir alldeles överväldigad. Så överväldigad att jag nu måste lägga det senaste numret på bordet. Mitt huvud måste bearbeta det jag läst, det jag tänker, det jag känner. Jag måste rida på vågen av lyckokänslor över att jag fick praktikplats på FOTO.

Tidningen ligger på bordet och jag går in på toaletten för att göra mig fin för kvällen och för att under en liten stund vara själv och lycklig. Jag ska le mot min spegelbild och tycka att jag är jävligt lyckligt lottad.


Jag bjuder även på två bilder på en av mina kärlekar.

Jag förstår att du är ledsen för att jag ska flytta. Men vad är det du håller på med? Är det såhär du vill att jag ska minnas dig.

Jag tänker på den första bilden jag fick av dig. Du välkomnade mig på ett fint sätt. Du var klädd i en vit och fluffig skrud och du bjöd på vackert norrsken. Du bjöd på fina skoterleder och härligt vintermys.

I fyra och ett halvt år har jag varit dig trogen. Endast korta stunder har jag lämnat dig. Tänker du ta farväl genom att vara grå, blöt, ful och mörk?

Kära Piteå, ge mig snö. Ge mig snö så jag minns dig som en härlig plats. Snälla.

Med vänliga hälsningar,
Minna Torstensson

Minns ni att jag för ett tag sen skrev att jag gjort ett jobb som skulle hamna på LTU Innovations hemsida? Den finns nu att läsa HÄR. Den om Vocal Devotion är min.

Jag har ett nytt jobb på G också. Via ett frilansforum fick jag meddelande om att det var ett företag som behövde hjälp med copy. Jag svarade direkt och nu kaaaan det vara möjligt att jag får det. Han vill ha en massa text till sin hemsida och två pressreleaser. Han hade inte så stor budget för att fixa copy så jag fick gå med på ett hyfsat lågt pris, men jag gjorde klart för honom att om han är intresserad av ett fortsatt samarbete är det 500:-/h som gäller. En gång kan jag sälja mig billigt, men inte om och om och om igen. Big no no.

I natt drömde jag om smärta, det var jobbigt. Det gjorde ont. David sa att jag låg och hoppade runt när jag sov. Inte konstigt med det jag drömde.

Idag mår jag inte bra. Jag tror jag håller på att bli sjuk. Blä.

Alex har sin fina syster Jennifer på besök. Idag plockade jag upp de tu för en tripp mot Havsbadets äventyrsbad. Vi plaskade runt i det stömmande vattnet, både med och mot strömmen. Det var sjukt svårt att ta sig varvet runt åt fel håll - mest för att våra bikinis inte ville sitta kvar. Alex hade glömt sin bikinitopp och badade i bh, vi åkte rutschkana tills vi inte orkade springa upp för trapporna mer. Vi lekte graciösa vattendansare och tävlade om vem som åkte Piteälven på kortast tid, Alex vann och jag kom sist.

Hur som helst. Mysig kväll med mysiga tjejor!

I natt drömde jag att jag hade cancer. Det var hemskt. Jag hade hudcancer på ALL min hud. Det var inte bara en liten leverfläck som kunde skäras bort, jag var jättecancersjuk. I drömmen var det precis när jag fått diagnosen av läkaren. Jag fick en broshyr typ där det stod om cancer och man kunde läsa om hudcancer utifrån hur gammal man var och hur det drabbade den åldersgruppen.

I broschyren under fliken där det stod om min ålder gick att läsa: "Du är för ung för att ha cancer, är du verkligen säker?". VAD FAN!!! Jag hade ju fått diagnosen. Jag berättade för mamma som blev ledsen men inte ville förstå. Hon försökte hitta förklaringar - till att jag blivit feldiagnostiserad. Hon funderade på mina p-piller, var det de som spökade så läkaren trodde jag hade cancer?

Hemska hemska dröm. När jag vaknade hade jag en konstig känsla i hela kroppen. Jag var ledsen, gråten var nära. Herregud, cancer. Jag? Men snart vaknade jag ordentligt och kom fram till att jag inte alls varit hos någon läkare. Jag har inte cancer. Jag såg bara på Brothers & Sisters i förrgår där Kitty fått cancer.

Hemska hemska hemska sjukdom. Kom aldrig till mig! Och dumma drömmar, ni kan också hålla er borta!

"Bad dreams bad dreams go away
Good dreams good dreams here to stay
Bad dreams bad dreams go away
Good dreams good dreams here to stay
Bad dreams bad dreams go away
Good dreams good dreams here to stay"

Man måste säga det tre gånger för att det ska fungera.

När jag inte vill plugga hittar jag massa andra, mycket viktigare, saker att göra. Som nu då jag letade runt inne på Alex blogg och hittade ett inlägg från dagarna efter bartömningen i somras. Hon hade länkat till Sannas blogg där hon lagt upp en video på mig och Alex där vi sjunger en sång. Sången, eller snapsvisan, är familjen Längviks släktklenod. Sanna ångrar lite att hon lärde oss den, men vi skrattade gott allihop. Haha, här finns den.

Så kom kvällen som vi väntat på. Den 14 november i Studio Acusticum skulle vi se Melissa Horn. När vi väl kom dit visade det sig att hon inte alls skulle spela i Piteås maffiga konsertsal - Studio Acusticum, istället skulle hon vara i Black Box. Okej tänkte vi, synd, men okej.

Jag är besviken på konserten. Jag har suttit hemma och njutit av hennes två skivor och jag hade sett fram emot en magisk konsert. Men för mig blev det pannkaka. Hon satt rakt upp och ner på sin stol konserten igenom. Hon spelade gitarr på nästan alla låtar, ibland ackompanjerad av piano, trummor och ytterligare en gitarr. När hon inte spelade utan bara sjöng blev det om möjligt ännu tråkigare, hon rörde inte på sig, hon bara satt där. Mellansnacket var inte mycket att hänga i julgranen även om vissa delar var gulliga.
Nej, jag hade lika gärna kunnat lyssna på sivan hemma. Det här var den första konserten jag gått hem från och inte varit mer såld på artisten än tidigare. Jag kommer fortsätta lyssna på Melissa Horn, men det lär nog dröja innan jag betalar för ytterligare en konsert.

Citat ur Piteå Tidningens recension: "Kom tillbaka om några år! Våga skriv om andra ämnen än bara kärlek och relationer, publiken kommer älska dig ändå. Bygg på med ett större band med mer ljud och bättre arrangemang så att låtarna får komma till sin rätt. Då lovar jag att komma tillbaka."


Bilden har jag helt oärligt snott härifrån

-------------------------------------------------------------------------------------------------

Update tre timmar senare: Jag skulle! Snart är den här, snart är den min.