Av hemlig anledning sitter jag och väljer ut favoritbilderna på mig och mina kära klasskamrater från de senaste tre åren. Jag lyssnar på vacker musik och blir varm i hjärtat av all kärlek som spridits. Samtidigt gör det lite ont i hjärteroten. Ska allt det här verkligen vara över om en vecka?

Journalisttreorna. JOURNALIST, JAVISST!

Dålig uppdatering beror på fullt schema. Jag åkte till Piteå förra måndagen och sen dess har det varit full rulle. David kom hit i tisdags och överraskade med hotellboende ända tills han åkte i söndags.

Under tiden som gått har vi grillat med Sanna och Emme på Norrstrand, hängt en massa med Lisa, varit på Hemvändarfest(ival) på Ankars och varit på Sandra och Marcus bröllop.
Jag har även hunnit med opponering av annans C-arbete, omgörning på mitt eget arbete, lämnat in arkivversion för slutlig bedömning av C-arbete och varit på konsert.

Det var typ det.
Hur som helst så älskar jag Piteå precis lika mycket som förut. Vännerna är lika fina, staden är fantastisk och jag mår utmärkt!

Det enda som inte riktigt är som det ska är att det saknas en viktig person. Alex. Så i helgen under hemvändarfest(ival)en fotade vi för och till Alex.


"Hej Alex"

David och Sanna visar att Piteå är lika tokigt som vanligt.

Tokig dans till en Hoffmaestrolåt. Jag har en video från detta också där Emil kör en enmansshow i förgrunden. Helt underbart! (Observera killen i rosa tyllklänning)

Jag och Sanna festade för oss själva inne i busken men var lika glada för det.

Sanna får det mycket vackra festivalarmbandet.

Fyra hemvändare.

Totte visar Alex en regnbåge.

Puss, tummen upp och smalj till Alex.

Lisa och Totte körde en sidledesdans och dansade på alla som var i deras väg (läs: mig)

Jag och Totte visar våra respektive humör... Eeeeh?

David är nöjd med två söta tjejer vid sin sida. De visar Alex hur mycket kärlek det finns som väntar på henne.

Jag och David var kära som vanligt.

Alex, du fattar grejen va? Jag älskar dig och du är saknad i din (Lisas) lägenhet. Just nu sitter jag i din soffa. Det finns väldigt mycket plats här nu när inte du tar upp hela soffan. Hihi.


Och här är det vackra brudparet som jag och David firade ordentligt i lördags. Jag måste bara visa deras vrålåk från kyrkan till festen!!! Kolla nedanför...

Maj gadd va fräckt! Och SOM det blåste när de åkte iväg. Jag och David stod säkert 50 meter längre fram än alla andra för att vi ville filma. Och tro det eller ej, men min självfixade fräsiga frisyr höll. Då var jag nöjd.

Sådär ja. Nu har jag uppdaterat min senaste tid. Nu klarar ni er ett par veckor igen va?

Idag träffade jag Frida, en tjej som var en av mina närmsta vänner under högstadiet. Vi har inte setts på närmre åtta år och trots att mycket hänt i våra liv under åren så kändes det inte konstigt, det var lika lätt att prata nu som då. Jag hade supertrevligt på deras mysiga gård utanför Vårgårda och Frida är precis lika härlig som när vi var sexton. Idag är hon mamma till en liten Elsa och förlovad med en David, som jag ännu inte träffat. Det är skönt att veta att det aldrig är för sent att återuppta kontakten med de "gamla".

Kameran fick följa med som sällskap och här är en av bilderna som dagen gav. Se vad fina de är, Elsa och Frida.

I torsdags var vi på 5 star motel på Tivoli. Fyra singer/songwriters satt med sina gitarrer och turades om att sjunga och spela.

Det var en söt, blond, tjej som jag föll pladask för. Jag tänker (fritt) citera henne för att ni ska förstå hur berörd jag blev.

"Jag har haft turen att få resa mycket under mitt liv. Och under en period var jag som backpacker i Indien. Vi var vid en helig sjö och där var massa nomader med tusentals kameler som de handlade med. Mitt i allt detta fantastiska och intrycksfulla kom en liten tjej fram till mig. Sima hette hon. Hon var föräldralös, eller om hon hade rymt, jag vet faktiskt inte. Hon ville i alla fall att jag skulle ta med henne hem till Sverige. Att jag skulle bli hennes mamma. När jag kom hem skrev jag den här låten till henne."

Sima

She's a rose in the desert, and velvet black eyes
She's an angel beneath the brittle clear skies
She should be laughter and pigtails, couldn't be more than nine years old at the most
Still she's walking the desert with eyes like a ghost
Still she's walking the desert with eyes like a ghost

She clings to my hand in this runaway land
As we walk to the temple cross the mercyless sand
Now I don't know ehere she came from and I don't know where she's been
If this lake is so holy why's salvation so thin
If this lake is so holy why's salvation so thin

Sima says, won't you take me home
Sima says, won't you be my mum, oh
Sima says, won't you take me home
I'll be good, I'll be good
I'll be good, I'll be, oh so good

Now I'm down on my knees in the dark of the night
Lord I should've saved her, I should've done what was right
Now I don't know where she's sleeping and I don't know who's with her
If there's a God somewhere out there please say he's walking with her
Lord if your angels are out there please send them walking with her

Sima says, won't you take me home
Sima says, won't you be my mum, oh
Sima says, must have done something wrong
I'll do better, I'll do better
I'll be good, I'll be, oh so good

And I wish I had taken her out of that hole
Now her eyes are foerever engraved in my soal
As we walked cross the sand in her runaway land
Where my Sima now walks all alone, all alone


Jag vet inte om ni förstår hur berörd jag blev. Tårarna brände innanför ögonlocken när Nilla Nielsen sjöng.
Om ni inte orkade läsa hela texten så leta upp den på Spotify och ge den några minuter. Texten är fantastisk!

Så kom dagen när C-arbetet ska lämnas in för opponering. Minst 85 % ska lämnas in, men eftersom jag tycker det är tråkigt att dra ut på jobb lämnar jag in typ 97 % istället. Det enda som kommer saknas i den version jag lämnar in idag är en illustration på en spettekaka som Johan knåpar ihop. Han har så mycket jobb och hinner inte bli klar. Men det gör inget eftersom jag är klar. Förstår ni? Min bok om Helsingborg är klar - så fort jag tagit de två sista bilderna och redigerat och stoppat in dom i layouten i eftermiddag. SÅ JÄVLA SKÖNT!!!

Framsidan till boken...

I helgen har min finaste underbaraste Susanna varit här (fram till för typ sju år sen hette hon Susanna för mig, nu är hon Sanna men det är kul att tänka tillbaka). Det var så mysigt att ha två dagar med min fina barndomsvän. All ledsamhet som speglade mig förra veckan är som bortblåst, hon gav mig en massa ny energi.
Vi pratade massa härliga gamla minnen. Om hur vi i mellanstadiet cyklade halvvägs mellan våra hem för att möta varandra och fortsätta hem till någon av oss. Om hennes tidiga fascination för blommor som redan då gav tydliga ledtrådar om det yrke hon har idag, florist. Hubertil och Berit var två buketter som vi plockade och döpte när vi var typ elva år gamla, två rätt fula buketter som finns förevigade i både minne och fotoalbum - redan då var jag tätt slingrad med en kamera. Vi mindes de otroligt roliga filmer vi spelade in i femman där vi sjöng om Bananer i pyamas och en sketch om ett rån med mera med mer.

Sanna är en människa som förevigt ligger mjukt inbäddad i mitt hjärta.


Vi är två goofballs som älskar varandra oerhört. Ovan syns när vi bara "va" hemma i mitt rum, när vi tog två läppstift av mamma och målade varandra och när vi slutade femman - iklädda otroligt vackra saronger.
Och såhär ser vi ut idag: