Så kom då det efterlängtade tandläkarbesöket till slut. Klockan elva plockade jag upp Sänibanäni på Källbo. Vi och räserskrutten drog till Luleå och hittade vår destination på första försöket. Bra där.

Självklart fick jag vänta en kvart efter utsatt tid innan jag fick komma in till käftis, allt för att bygga på min sjuka nervositet. Ska han fixera min käke? Ska jag få en spruta, eller räcker det med en? Är det visdomständernas rötter som trycker på leden? Den sista frågan diskuterade jag med Sanna i väntrummet och vi kom samstämmigt fram till att det vore ganska otroligt. Okej, då får jag kanske behålla tänderna...men man ska aldrig vara säker. Käftis har fått för sig att sno, nästan, ett helt tandfotbollslag av mig tidigare.

Hur som helst fick jag kanske världens snällaste käftisspecialist. Han gjorde saker med min mun och mina käkar som gjorde ont. Men han förklarade allt väldigt tydligt för mig, han förstod mig och min smärta, han tog mig på allvar och det resulterade i att jag fick stor respekt för honom.

Han slipade till min bettskena, som jag tydligen bet helt fel på. Shame on käftisarna i Piteå! Sen kom domen... Mitt problem kan bero på massa olika faktorer. Jag har en medfödd överrörlighet i händer, fingrar, rygg och förmodligen också i min käkled, vilket då kan betyda att min käkled rör sig alldeles för mycket och alldeles för lätt. "Det är ju ett medfött problem." Problem? Jag som alltid tyckt att min överrörlighet bara varit en kul grej. I was so wrong.

Yes, sen var det dags för mötets höjdpunkt. Kortisonspruta rätt upp i krysset! Jag är inte spruträdd, över huvud taget, så länge sprutan håller sig på rimligt avstånd från min mun. Ta hur mycket blod ni vill ha, vaccinera mig - det rör mig inte i ryggen. Men idag. Oooh idag. Tårarna var nära. Svetten porlade längs ryggen, rumpan och låren och jag var som klistrad i den gummibeklädda käftisstolen. Jag fick lägga mitt huvud på sidan och han tvättade av sprutområdet. Han sa att det kunde vara lite kallt när han tvättade. Jag skojade och sa att tvättningen inte är några problem, han får tvätta hur mycket han vill. Kan du inte tvätta hela vägen in så vi slipper sprutan? Hepp... När jag var tvättad låg huvude kvar på sidan, ögonen var slutna och trots att det gjorde ont var jag tvungen att gapa så stort jag bara kunde. När man gapar blir det större plats i käkleden och då blir det lättare att komma åt med sprutan. Tårarna var nära och jag önskade att jag hade mammas hand att hålla i, som när jag var yngre och ryckte massa bissingar.

Första sticket tog i käkbenet. Fan.
Andra sticket tog i käkbenet. Fan. Men det gjorde ju fatiskt inte så ont, stick gör inte så ont.
Innan proffskäsftis försökte en gång till klämde och kände han vart sjutton han skulle sticka. På tredje försöket hittade han in med hela nålen och började spruta. Jag hörde ett sssssss ssssssss ssssssss när han sprutade in kortisonet. Scary. Hela tiden pressade jag upp käken så mycket jag kunde. Det kändes som en kvart men det tog säkert bara 70 sekunder, eller nåt. Ändå länge, eller hur? Han stack in sprutan precis bredvid örat, precis där käkleden sitter. Det gjorde sjukt ont på slutet när hålan var alldeles fullproppad med gojs.

Nu är min ordination att inte tugga eller gapa på två dagar. Jag får äta soppa och gröt. Jag får inte sova på mage. Jag får inte använda bettskena och jag ska sluta med Pronaxen, för att vi ska se om det här fungerar.

Blir det bra nu i min högra käke får jag en spruta i vänster sida om två veckor när jag ska på återbesök.

När jag väl var klar där inne gick jag ut i väntrummet där fina Sanna suttit och väntat i en bit över en timma. Jag var tvungen att sätta mig ner och andas lite. Rösten bar knappt men jag var tvungen att berätta vad som hänt innan jag kunde gå någonstans, jag var fortfarande skakis. Vi käkade lunch på fina Thai Thai och försökte shoppa loss lite. Jag kom hem med ett rivjärn, en topp/klänning/tjosan och en persikokräm. I två timmar efter käftisbesöket var jag förvirrad som aldrig förr.

Yep, jaja, story is to be continued. Stay tuned och håll tummarna för att jag blir bra nu.

Idag har jag gjort mitt första jobb på frilansbasis. Jävla fint att snacka med en härlig tjej i en timme, ta nån bild, skriva en artikel, få den publicerad på nätet och få pengar för det! Det är tydligen ett dåligt betalt jobb, men jag tycker det är super!

Nu ska jag skriva om Caroline och Vocal Devotion. Säger till när texten finns att se.

För övrigt är Libra här nu, mammas ena hund. Hon ska träffa en karl här för att få bebisar till årsskiftet. Libra är också jävla fin. Lyhörd, pigg, glad, nemas problemas.

Minna är glad idag!

Det var i mitten på juni som jag först fick ont i käken. Min tandläkarskräck gjorde att jag gick med ont och gråt i en vecka innan jag ringde för att få en akuttid. Jag kom dit och undersöktes av en tandläkarstudent. Hon var sjukt trevlig och hade väldigt fina ögonfransar. Jag ordinerades 10 dagars maxdos av Pronaxen. Det hjälpte föga - milt uttryckt.

Det var första besöket.

Gråt igen. Akuttid igen. Legitimerad tandläkare den här gången. Mycket hummande och frågande, sen gjorde vi äckliga avgjutningar för en mjuk bettskena. "Hjälper inte den får vi göra en hård nästa gång... Men jag tror det här kommer att hjälpa"
Några veckor senare fick jag komma tillbaka för att hämta skenan. Hela tiden åt jag maxdos av Pronaxen, och vissa dagar fick jag sjukskriva mig från jobbet för att jag inte kunde stänga, eller öppna munnen utan att jag grät av smärta.

Det var andra och tredje besöket.

Den mjuka bettskenan gjorde ingen skillnad över huvudtaget, ny akuttid. Nya avgjutningar, för hård bettskena den här gången. Marwan hade under tiden käkat upp min mjuka bettskena så jag fick nöja mig med maxdos av Pronaxen i fem veckor innan bettskenan var klar. Jag satte mig åter i tandläkar-jävla-stolen och fick prova ut det mest obekväma nånsin, en hård bettskena som ännu inte var tillslipad. På med skenan - markera skenan - ta av skenan - slipa skenan och om och om igen i typ 30 minuter. Phu. "Hjälper inte det här så får träffa en specialist. Men jag tror det här kommer att hjälpa!"

Det här var fjärde och femte besöket.

Historien började i mitten av juni. Nu är det slutet av oktober. Fyra månaders smärta. Jag vill inte mer. Den hårda skenan verkar inte heller fungera. Och slutar jag med Pronaxen ens en dag, för att testa om det blivit bättre, får jag lida för det i flera dagar efteråt. Nu har käken börjat låsa sig. När jag gapar, gäspar, biter för stort bett av äpplet eller bara när den känner för det låser och hakar den upp sig. Det gör fruktansvärt ont och det är besvärligt att hitta rätt i rörelserna innan den klickar sig rätt igen. På fredag ska jag till en tandspecialist i Luleå.

Det blir mitt sjätte besök i en tandläkarstol på fyra månader.

Sex tandläkarbesök på fyra månader för mig som har extrem tandläkarskräck. Behöver jag förklara hur otroligt jobbigt det är att ha ont i munnen, när jag vet att det bara är tandläkare som kan hjälpa mig?

12 928 tecken kvar. Peppa mig, någon!

När man inte vill plugga blir man kreativ. Jag har gjort en ny header, tryck f5 om du inte ser den.

För några dagar sen gick jag och Alex ut och fotade. Jag har nu färdigställt en bild som jag tänkte bjuda på.





Jag lyckas inte få till det så färgerna stämmer överens i bloggen och ps. Jag har försökt på tre olika sätt men resultatet blir likadant. Jaja, typ såhär ser den ut..

På facebook har många sett på min status att jag haft pirr i magen, och inte velat berätta varför. Nu kan jag berätta vad det handlar om.

Det här:



Okej, tänker ni, en tidning... Kan man få pirr i magen för att man ska köpa en tidning?

Ptja, säger jag, någon kanske kan det. Men det är inte därför jag haft pirr i magen. Jag har sökt pratik på den tidningen. Tänk såhär, jag gillar att skriva - i FOTO skriver de. Jag gillar att fota - i FOTO handlar allting om fotografi. Jag gillar att redigera - och självklart måste en ridning redigeras.

Check, check, check. Det verkade för bra för att vara sant, att lilla jag skulle ha chansen att få praktik där. Men jag har pratat med en man på tidningen och han har varje gång varit så himla gullig och tyckt det låtit kul med en praktikant. Igår ringde jag Urban för att kolla hur det går med min ansökan, han sa att han samma morgon diskuterat mig med chefredaktören. Urban berättade att det är personalavdelningen som måste fatta ett slutgiltigt belut i frågan men att de jobbade för mig "i positiv riktining". Jag och Urban småpratade lite och sen sa han att han återkommer till mig så fort han vet något, inom ett par dagar.

Igår kväll när jag kom hem och öppnade mailen fanns det jag längtat efter. Ett litet elektroniskt brev som sa att jag är välkommen som praktikant på tidningen FOTO. Jag skrek och jag grät och jag var helt galet lycklig. Hela kvällen igår gick jag omkring och fnissade. David var glad för min skull, jag tror även han var lite stolt.

Idag sa jag till Sanna att jag är avundsjuk på mig själv. Det är det som gör att jag känner mig osvensk, att jag säger att jag har fått världens bästa praktikplats, att jag förtjänar det, att jag är glad och lycklig och hoppig och fnissig.

Förstår ni vad det här betyder för mig??? FOTO tillhör förlaget Allers som år efter år anses vara "världens bästa arbetsplats". Inte illa pinkat av en käpphäst. Där, på världens bästa arbetsplats, ska jag få in min fot. Min lilla fot i storlek 39 ska göra avtryck på förlaget så de aldrig någonsin vill släppa taget om mig!

Om du skulle läsa ett långt reportage om hundar, eller om hundar och människor, vad vill du då läsa?

Svara med endast ett ord!

*Var är din mobiltelefon?
bredvid

*Var är din (o-)äkta hälft?
jobbar

*Ditt hår?
mörkt

*Din mamma?
bäst

*Din pappa?
bäst

*Det bästa du vet?
människor

*Din dröm inatt?
tomt

*Din dröm/ditt mål?
kärlek

*Rummet du är i?
fint

*Din hobby?
fotografering

*Din skräck?
ensamhet

*Var vill du vara om 6 år?
hemma

*Var var du igår kväll?
soffan

*Vad du inte är?
rik

*En sak du önskar dig?
kamera

*Var växte du upp?
Vara

*Det sista du gjorde?
Kaffe

*Dina kläder?
Mjuka

*Din tv?
Fin

*Ditt/dina husdjur?
Pass

*Din dator?
Davids

*Ditt humör?
okej

*Saknar någon?
familjen

*Din bil?
Pluttig

*Något du inte har på dig?
morgonrock

*Favoritaffär?
Gina

*Din sommar?
Jobb

*Älskar någon?
David

*Favoritfärg?
Flera

*När skrattade du senast?
Igår

*När grät du senast?
Tidigare

Hittade den här utmaningen på en blogg... För att göra det hela lite mer intressant bjuder jag på två bilder på två av mina favvokillar.


Världens bästa David.
Copyright Minna Torstensson


Kära storebror Jonas och Bidde.
Copyright Minna Torstensson