Det är den 25:e idag och det innebär för de allra flesta lite klirr i kassan. Som student med fullt bidrag och lån innebär klirret 7492 kr. Även en student måste betala räkningar och det har jag alldeles nyss gjort, nu har jag inte ens 3000 kr kvar. Jag hade en extra räkning den här månaden, mitt skoterkort på 1020 kr skulle betalas. En storhandling på Coop i eftermiddag bidrar med all säkerhet med ytterligare pengaförlust. Träningskortet är slut om en träning och ska således fyllas på, swoop så var 500 kr till borta. Jag har bara ett par linser kvar så där försvinner ännu mer pengar.

Ser ni hur min månad ska gå ihop? Inte jag heller. Tur att jag har en buffert att plocka av, den är inte så stor längre men det ska väl räcka så jag klarar mig iallafall. Jag ska hem till Vara i nio dagar och då behöver jag iallafall inte betala mat. Det är ett plus.

Det är väl dags att berätta om de två veckorna också..

Den första februari landade Sanna på Kallax, Jens hämtade henne och droppade henne hos mig. Underbart att få träffa min ögonsten igen! Jag fick njuta av henne ända till den sjunde då vi åkte samma flyg söderut. När hon var här hann vi med ganska mycket saker. Förutom att snacka galet mycket skit hade vi webcam-fest med Karl-Johan och Micke. Udda men väldigt underhållande. Jag och Alex filmade snyggaste personporträttet på snyggaste Sanna, hon band bukett, gjorde ett arrangemang och blev intervjuad. Vi tränade på Korpen och fick även Sanna sugen på att börja träna. Anna och Dunder kom förbi en dag och Stina en annan eftermiddag och snackade skit, jätteskojigt!
Kvällen innan vi skulle flyga hem hälsade vi på mamma och pappa Niska i Svensbyn. Kärt återseende med George och Kristina, längesen jag träffade dem. Det var jättetrevligt att dricka te, äta kakor och prata bort några timmar. 
Innan vi åkte till Svensbyn hade vi träffat Sara och Fia i tvättstugan och föreslog att gå till Kalles och ta en öl på kvällen. De blev aspepp och när vi väl kom tillbaka till stan hade de dragit ihop en "avskedsfest" för mig. Haha, kvällen blev sådär dunderlyckad som bara en spontanfest kan bli. Massa glada studenter (och Sanna) på förfest hos Sara, vidare till Kalles. På vägen hem stannade vi ett gäng på Schell för att köpa korv (max hade stängt vid midnatt eftersom det var onsdag). Efter mat i magen hade alla lite för mycket energi, diverse akrobatiska övningar utövades på vägen mot Bäckis. Varenda snöfläck var täckt av snöänglar efter vår framfart. En promenad som i vanliga fall tar tio minuter tog denna kväll en timma. 
Trötta och blöta efter all snö landade vi i sängen/på madrassen och stenslocknade.

Torsdagen var för mig och Sanna resdag. Fia och Sara skjutsade oss till Kallax och vi var trots kvällens svirande vid gott mod. MEN när vi väl satt på flyget och ätit en macka stenslocknade jag. Det började vara ganska jobbigt att resa när bakfyllan slog till. Jag och Sanna konstaterade att vi nog inte kan resa tillsammans utan att vara bakis (se inlägget om vårt nyårsfirande).

       

Iallafall, efter bilfärd, flyg, buss, tåg och ytterligare en bilfärd var jag hemma hos mamma och pappa. Lovely! Jag hade rätt mycket myror i brallan när jag väl kommit hem för jag skulle få besök på kvällen. Fina Karl-Johan kom till mig efter att han slutat jobba och det var så underbart att få se honom igen! Vi träffades första gången när jag var hemma under jul och nyår och har haft galet mycket internet- och telefonkontakt sen dess. Nu fick jag äntligen träffa honom igen och mitt hjärta slog dubbelslag när vi kramade varandra, herregud vad det slog. Han kände till och med genom sin jacka hur hårt det bultade i bröstet på mig.
Vi hade jättefina dagar tillsammans. Vi träffade min familj en del, var på fika hos hans mormor med delar av hans familj och släkt, hade middag med Emelie (hans yngsta syster) och Jesper (Emelies pojkvän), hälsade på Gaby och Robban en snabbis i deras nya hus, hälsade på Annika och Martin med familj, var en sväng i Skövde och så mös vi en hel massa också och bara njöt av varandras närvaro.

Jag vet inte riktigt vad jag ska berätta om veckan med Karl-Johan, vi hade så himla mysigt hela tiden och log och var fjantiga. Vi är jättekära och ja, vi är tillsammans. =)
På lördagkvällen hade vi parmiddag med Emelie och Jesper. Karl-Johan lagade maten och jag fixade sallad. Vi drack vin, pratade och hade jättetrevligt. När Sanna var hos mig köpte jag en ny kamera, Canon Eos 400d, och jag är dökär i den där kameran, så Emelie, Jesper, Karl-Johan och alla andra blev mer än en gång utsatta för blixten. Emelie och Jesper tyckte det var roligt och ville att jag skulle ta ett fint kort på dem tillsammans, jag tog säkert tjugofem. Nu har jag blivit ombedd att ta fotografera hennes student och visst kan jag göra det, med nöje!
Hur som helst, Stefan var i Skara den aktuella kvällen så vi bjöd över honom, Andreas och Emma på Wii-spelande och öldrickande. Det blev en lyckad helkväll med småsyskon och vänner.

Snart ska jag hem igen och träffa K-J och vänner och jag längtar massor. Piteå är inte riktigt lika älskat längre sen jag träffade K-J. Jag längtar ju efter honom hela tiden och har ständigt en nedräknare som visar hur lång tid det är kvar tills jag får träffa honom. Det är jobbigt att ha ett förhållande på distans men om något par ska klara det så är det vi. Vi kan prata om precis allt och är lika öppna båda två, det bäddar för goda tider. =) 

     

Nu har jag skrivit av mig litegranna så nu är det nog dags att avrunda och förbereda en inköpslista inför Coop-besöket.

Jag vaknade strax efter sex då jag drömt jättemysigt. Jag, Karl-Johan, Jonas och Alex skulle och fiska. Vi var vid Vänern och det var underbart vackert. Vi använde av någon anledning pimpelspön och killarna skulle lära oss fiska. Efter att jag puttat Jonas i sjön, fått nåt frigolit- och foliepaket och en chipspåse på kroken lessnade jag och plockade fram kameran. Först trodde jag att jag glömt Eos hemma men till slut hittade jag den. Jag fotade K-J hur mycket som helst och det kändes så verkligt! Det var ingen sån där orealistisk dröm, utan mer en dröm som det faktiskt skulle kunna vara.
Iallafall, när jag då vaknade kollade jag på mobilen där ett gulligt sms som bland annat talade om att jag inte har en bokstavskombination väntade. Jag ville skriva till K-J och berätta om min roliga dröm så jag komponerade texten men så gick det inte att skicka! Kollade i displayen och där stod "Ingen nätkontakt". Häpp tänkte jag, startade om mobilen och möttes av samma meddelande. Jag somnade om och tänkte att det kanske funkar sen.
När klockan ringde vid åtta försökte jag skicka igen och till slut kom det i väg. Fick sen ett sms om att K-J försökt ringa men inte lämnat nåt meddelande, då kunde jag itne ringa upp för jag hade ingen nätkontakt igen. Ringde från hemtelefonen och förklarade läget varpå han sa att jag kanske måste skicka in mobilen på lagning. NEJ DET VILL JAG INTE IGEN!!!

Jag brukar vara en sån människa som snoozar mobilen en gång och sen skuttar upp ur sängen. Men inte idag. En förkylning har krupit sig på och huvudet känns tungt. Just snyggt när jag ska plugga hela dagen och hade tänkt träna ikväll.

När jag skulle dra upp persiennerna så fastnade snöret till en av dem på nåt sätt i min ena fönsterlampa. Lampan är gjord i glas. Lampan ramlade i golvet. Lampa trasig. Glas på golvet. Jag hämtade soppåsen för att kasta lampan där i och då har jag kastat nåt blött där i så det blev kladdigt på golvet efter påsen. Bara torka och sopa så gott det gick. Och medan jag gjorde allt detta råkade jag stöta till mina fina rosor som hänger i fönstret så de tappade två blad. Himla skit, hur ska den här dagen sluta?

Nu frukost och så kommer snart Alex redo för vårt studiestreck (vi tycker inte man kan kalla det för en cirkel när vi bara är två)

Håll till godo, uppdatering kommer om de där två braiga veckorna jag hade. Sanna en vecka och Karl-Johan, familj och vänner den andra.

Det har varit två galet händelserika veckor och jag lovar att jag ska uppdatera med lite info... Nu däremot ska jag göra mig klar för att gå till Nolia och lyssna på en föreläsning av Paolo Roberto.