Igår var det julfest med företaget som jag jobbade för den gångna hösten. Det var en skojig kväll på Tangopalatset i Malmö.

Någon drog dåliga skämt HELA TIDEN. Till slut skrattade man inte ens för att vara snäll.
Någon somnade på toaletten kl 21, för att sedan vara fit for fight igen två timmar senare.
Julbordet var gott.
Drickan var god, även Tequilan...
Alla var glada.
Någon hade fått för mycket att dricka och var lite för nära en annan medarbetare.
De flesta skrattade så tårarna sprutade.
Det snöade och jag halkade mig fram i mina klackisar.
Någon kittlades och fick ett slag i magen som svar.
Underhållningen var underhållande dålig.
Någon blev lovad ett objektiv.
Någon tog trappan istället för hissen men tog sig inte in genom dörren från trapphuset.
Innan vi intog dansgolvet skrattade vi åt all fuldans som utövades.
Någon envisades med att skåla med en godis istället för med glaset. Ytterligare dålig humor.
Vi somnade jättesent och gick upp efter alldeles för få timmars sömn.
Det fanns Nutella vid frukosten.
Idag är jag trött, men otroligt nöjd med gårdagen.
Ikväll ska jag på drinkprovning. Hujedamej.

Jepp, gårdagen var lite sisådär. Men David fick mig att skratta innan jag skulle sova igår så jag somnade med ett leende på läpparna. Idag har jag varit nere på stan och gjort en enkät åt företaget jag frilansar för. Jag gick även och tog en kaffe med dem och vi pratade lite om framtiden. De vill jättegärna fortsätta jobba med mig och jag kommer få mer utmanande jobb framöver, inte bara enkäter. Det känns så sjukt bra. De är så trevliga de där killarna!

Och sen såg jag följande statusuppdatering på facebook vilket fick mig att skratta högt. "När jobbet känns tungt och tråkigt; stanna då till vid ett apotek, köp en stjärttermometer av märket Johnson & Johnson. Läs bruksanvisningen, där finner du meningen: Varje termometer har testats personligen i våran fabrik.. Blunda nu och upprepa med hög röst 5 gånger; JAG ÄR GLAD...ÖVER ATT JAG INTE ARBETAR VID...KVALITETSAVDELNINGEN PÅ JOHNSON & JOHNSON..."


Såhär fånigt glad är jag nu, typ.

Annars var jag hemma hos mamma i en vecka. Jag kom tillbaka igår för att jag skulle jobba idag. Men på grund av den självömkan jag skrev om i föregående inlägg blev det inte av. Jag kirrar det imorgon istället. Deadline på fredag så det är lugnt.

Hur som helst, hemma hos mamma. Pappa var på övning i Ronneby så honom missade jag helt, typiskt. Men gosh vad det är skönt att vara där hemma. Sjukt mycket tid med mamma och hundarna, jag mår så bra då. Lille Bidde hade nåt konstigt mellan tårna och vi trodde att det var en tumör, men när vi tittade igen i förrgår så såg det fint ut. Han var jättesnäll när jag undersökte honom och smorde in såret mellan tårna med zinkpasta. Lilla Jenna är hur go som helst. Fem månader gammal och världens charmtroll. Libra är en fantastisk hund, lugn och full av personlighet. Cima är gammeltanten som alltid får mig att le. Jag tycker så mycket om henne. Och Primo som får mig att skratta nästan oavsett vad han gör. Han har så skönt uttryck. Och alla andra hundar, med tillhörande ägare, som jag träffade på kennelträffen i lördags. Mamma är utan tvivel världens bästa och mest hängivna uppfödare. Förutom en massa hundrelaterade grejer har jag och mamma bakat lussekatter, utan saffran. Och så har vi bakat bröd i stenugnen. Världens gottaste bröd. Och så har jag klippt och färgat håret hos bästaste frissan.

Stefan var hemma också. Han har fått lägenhet och flyttar till storstan (Lidköping) vid månadsskiftet. Och så ska han börja plugga flermotor. Världens bästa lillebror.

Jag träffade familjen Nykvist som är så himla fina. Jag var barnvakt åt Alice och Ellen när Annika och Martin var på föräldramöte. Vi målade tokigt många teckningar, jag hjälpte Alice med läsläxa (shit vad stor hon blir fort) och så sjöng hon någon rolig låt om att det var dåligt väder. Jag kastade upp Ellen på axlarna och så dansade vi runt alla tre innan det var dags för dem att hoppa i pyjamas.

All kärlek hemifrån har fyllt mig med ny energi. Ibland är det synd att hemma ligger 35 mil från mitt andra hemma.

Snurr och svammel. Det var skönt att komma tillbaka till Helsingborg igår också. Jag träffade bästis på kvällen och snackade skit och uppdaterade varandra. More love. Och på fredag kommer David hem från sin tvåveckorsvisit i norr. More love.

Ibland undrar jag om jag gjorde världens miss som läste den utbildning jag gjorde. Är det verkligen som en god vän sa, att det är såhär vårt arbetsliv kommer se ut? Projektanställningar, korta vikariat och frilansande. Det är snart en månad sen jag gjorde min sista dag som skolfotograf. Snart en månad som frilans, jag väljer helst bort ordet arbetslös. Jag frilansar åt ett företag som drivs av världens toppenkillar. Men det är inte så mycket jobb än så länge. Eller är det det? Jag är ny hos dem och än så länge får jag bara smågrejer. Missförstå mig rätt, jag är glad för minsta grej jag får som bringar pengar.

Men det jag gör kan, nästan, vem som helst göra. Jag kan ju mer. Jag är ju bra. Eller är jag det? Pengaångesten kommer krypande, jag blir som paralysserad och vill helst bara krypa ihop till en liten boll. Självömkan? Ja, förmodligen. Jag tror det är dags att plocka fram det jävlar anamma som jag vet finns inuti mig. Jag ska bannemej ha ett jobb, en anställning. Och får jag inte det så ska jag ha många frilansjobb.

Det är inte lätt att vara nyutbildad, utan erfarenhet och med ett självförtroende som man inte vet om man kan lita på. Jag tror att jag är bra på det jag gör, men jag behöver en utmaning. Jag vill återigen bevisa för mig själv, framför allt för mig själv, att jag klarar det.



Jag har ju faktiskt gjort en bok till exempel. Det klarade jag. Den här bilden pryder framsidan av boken. Det kanske är dags att återigen titta igenom Min vän Helsingborg och försöka få den såld?

Förra sommaren när jag jobbade på telefonbanken i Piteå lärde jag känna fina Catalina. Hon bodde redan då i Uppsala men jobbade i Piteå under sommaren. Vi hängde nästan varje dag i flera veckor och lärde känna varandra riktigt bra. Sen dess har vi hållit kontakten men inte fått tillfälle att ses. Förrän idag. Hon är hemma hos sina föräldrar i Jämshög så hon tog bilen, och jag tåget (som krånglade som vanligt och jag blev en timma sen), och så möttes vi i Kristianstad. Tre timmar med Cat var najs! Hon ska gifta sig om ett år med hennes Jocke. Det blir nog tjusigt som tusan.

Idag blir det lugn hemmakväll med David. Vi ska se Idol och äta fläskfilégryta med creme fraiche, rödvin och rödlök. Favvis.

Och OCH OCH! I måndags flyttade Alex hit, så nu är vi grannar igen. Det är mega.