Ingenting verkar få gå lätt. Vi skaffade valp och han är fin, största delen av tiden. Men sen är det stunder då jag blir så fruktansvärt arg, jag känner mig hjälplös och vet inte åt vilket håll jag ska vända mig. Jag gråter och är frustrerad. Vissa dagar är Marwan det bästa och andra är han den absolut värsta jag kan tänka mig. Visst, han närmar sig fyra månader och därmed första trotsperioden, men problemet är ju att han verkar ha haft trots hela tiden. Han är tuff som tusan, och frågan är om jag är tuff nog för att hantera honom, om jag är tuff nog för att verkligen sätta gränser och få den hund jag vill ha.

Vi anmälde lillskiten till (en svindyr) valpkurs som drar igång nästa vecka. Då varje träff sker i Bergsviken ochdå vi vill kunna ta Marwan från stan ibland köpte vi en liten bil. Som krånglar. Batteriet är bytt men det hjälpte inte märkvärt. Han som sålde den sa att han bytt tändarlocket (heter det så) och nåt mer en gång per år för att den inte ska krångla vid tändning. Grejerna byttes senast hösten 2008, så det kan ju hända att det är det som behöver fixas. Bilar ska starta, så är det bara. När de inte gör det är de inget kul!

Annars då? Jag känner mig sjukt ensam i Piteå just nu. David är i Helsingborg till på söndag och igår åkte finaste Catalina hem. Min kära vän som jag lärt känna på jobbet i sommar. Det är inte bra att komma någon så nära på så kort tid när personen sedan ska flytta tillbaka till Uppsala. Fast jo, det var bra att vi lärde känna varandra. Nu har jag ju en superskön tjej att besöka och som kommer besöka oss när vi väl flyttat till Helsingborg. Right Cat? Du är redan saknad ska du veta!

Jag tänkte att jag ska berätta lite vad Marwan ätit/tuggat på/förstört här hemma, förutom torrfoder och levergodis. Håll i hatten för här kommer det:
*en BH
*min bettskena (som jag behöver för min inflammerade käkled)
*en Helosantub
*Catalinas klänning
*mina shorts
*en kruka
*jord
*en kartong
*skräp och post
*toarullar
*dörrmattan
*en duk
*morfars gubbe (som för övrigt var det enda i lägenheten som jag var riktigt rädd om. Behöver jag tillägga att jag grät som ett barn när han åt upp min döda morfars hantverk)
*blomblad
*ett påslakan som satt på hans bädd
*en högtalarsladd
*mina solglasögon...

Har jag glömt nåt? Just det, han har tuggat på mina nya sandaler och han har lämnat några märken i en golvlist. Phu. Shit vad lång listan blev. Nu räcker det Marwan!

Jag har inte haft sinnesnärvaro nog att fota något av allt han ätit upp så ni får helt enkelt lita på mina ord...