För några dagar läste jag ut boken P.S Jag älskar dig. Jag ömsom skrattade ömsom grät när jag läste den.
Alldeles nyss såg jag filmen med samm namn och ömsom grät ömsom skrattade.

Filmen var inte i närheten av boken men på något vis blir känslorna starkare när det finns bilder. När det är film. Även om det bara var en film väckte den tankar. Herregud vad lite man vet om livet, sitt eget liv.

Vad är rätt och vad är fel? När borde man hoppa och när borde man klamra sig fast vid det man vet är säkert? När är det rätt att ta språnget och chansa?

Filmen berörde mig. Det är en hemsk historia om en ung kvinna som alldeles för tidigt förlorat sin man på grund av en hjärntumör. Filmen/boken handlar om hennes kamp tillbaka till livet.

Jisses. Nu ska jag ta en dusch och starta dagen på riktigt.

Förresten, det gick bra hos tandläkaren. Fick samma ord som de senaste 22 åren. "Du har inga hål. Du har jättefina tänder - hela och rena. Du har ju knappt ens tandsten, bara pyttelite."

-Minna