David har jobbat på fältet idag och jag jobbade hela eftermiddagen = Karda fick vara ensam i hundgården i fyra timmar. För att förebygga och ge henne en trevlig dag ändå så hade vi en supermysig morgon. Vi kramades mycket, apporterade i trädgården (vilket hon gjorde heeeelt perfekt. Perfekta lilla hund!), kramades lite till och så åkte vi till Bruces skog igen.

Jag gillar den där skogen, och idag hade vi den nästan helt för oss själva. Det var superdimmigt och alldeles drömskt i skogen.

Trots att vi hade en så himla mysig förmiddag var hon öhöhööverlycklig när hon fick komma ut ur hundgården. Vi promenixade en liten sväng och när vi kom in åt hon lite och sen satte jag mig på golvet för mys. Efter en stunds mysbusande så somnade hon i mitt knä (mellan mina ben när jag satt ner..kom igen, hon är rätt stor) och det var lite som att hon ville vara nära så att hon kan smita med om jag skulle gå igen. Jag inbillar mig det i alla fall. =)

Idag har Karda bott här i en vecka och är nu på riktigt en del av familjen. Det är som att hon alltid varit med, underbara och supersmarta hund.

Just nu bygger David en hundkoja som ska stå i hundgården. Karda leker med sin nya leksak som jag hade med hem från affären och jag ska baka dessert till kvällens mysmiddag med finaste Henke och finaste Emelie.


Har jag nämnt hur skönt det är med trädgård?

Karda fick just en liten bit av ränset från köttet som David putsar. Hon äter banan och potatis mycket hellre än den där  köttbiten vilket fick David att undra om vi fått en veganhund... Vad säger du om det mamma?

Hon fick vara själv en stund igen förut och när vi kom hem hade hon ätit lite på väggen. Ops, inte bra. Från och med nu låter jag dörrmattan ligga framme så kanske hon fortsätter äta på den istället. Det är bara en billig matta från Ikea, och väggen känns något jobbigare att laga.

Idag åkte vi till Råå igen. Denna gången var David med och filmade så att jag kunde fota.

Säg till om ni börjar tröttna på videos av flatfnattiga Karda. Eller säg inte till förresten, för jag tröttnar aldrig - och det här är ju min blogg.

 

På förmiddagen krockade mitt och Davids schema en stund vilket innebar att Karda fick vara själv i knappt två timmar. För säkerhets skull hade vi lagt en tidning på golvet. Kom den till användning? Eeeh, jodå.

Idag har vi fått internet hemma så nu slipper jag att segsurfa på 3G mer. Skönt. Det firar jag med att ladda upp ytterligare en video på Kardas fnatt vid Råå igår.

När jag jobbade på eftermiddagen idag så fick Karda vara med David på kontoret. Först hade hon lite svårt att slappna av och ville hellre smyga runt överallt istället för att ligga i bädden under Davids skrivbord. Coachen (jag) skickade ett tips om att han kan sätta kopplet på henne så att hon inte kan gå, och sedär, det funkade. Hon slappnade av direkt och somnade snart där. Hon var inte riktigt lika tydlig i sina signaler som hon brukar vara vilket resulterade i en hög på köksgolvet. Men lite svinn får man räkna med. Jag saknade henne under de fyra timmar vi var isär, så nu går jag och myser med henne igen.

Så kom till sist den där efterlängtade dagen när Karda skulle få flytta hit. I fredags tog jag med mig Helene och rullade upp mot slätta, och i lördags vände vi åter söderut - fast med en extrapassagerare. De första 7 minuterna visste hon inte riktigt hur hon skulle ligga där mellan mina fötter, men när hon väl greppade det gick det hur bra som helst.

Jag kan inte riktigt förstå hur lätt det är att ha henne. Hon lyssnar, är både försiktig och modig och så gudomligt mysig. Det finns inget hon tycker mer om än att bli kliad på magen och ligga riktigt riktigt nära. Här är första mötet med nya husse.

Igår var jag och Sarah ute och gick med Karda i Bruces skog. En himla bra skog där vi kommer kunna träna både apportering och stadga. Men jag tror att dagens tripp slog gårdagens skogspromenad med hästlängder. Vi åkte ner till Råå och Karda fick möta havet för första gången.

Först var det lite såhär:

Men efter några minuter infann sig flatfnattet och då såg det mer ut såhär:

Och såhär:

Och såhär:

Och när det räckte med ståhej så satte vi oss och bara tittade på havet istället:

Nu ligger hon i sin bädd och sover så sött tillsammans med sin blöta päls och säkert ett kilo sand. Tur att det finns dammsugare.

Jag tror bestämt att hon gärna åker tillbaka till stranden igen.

Sen vi köpte huset i mars har jag gått på x antal skattjakter i husen hemma hos mamma och pappa.

Se vad fint de här gamla lådorna gör sig här inne. Snyggaste tv-bänken. Se förbi tavlan som bara står och sladden som går över golvet... Vi har ju faktiskt inte bott här en vecka ens.

 

Nu bor vi i huset och det satte oss på prov direkt. Första dagen drog det vatten i pannrummet i källaren. Nån ventil på pannan är trasig och förmodligen behöver pannan bytas. Några timmar senare startade jag tvättmaskinen och få fylldes både tvättstugan och källaren (igen) med vatten. Då var det bara ett filter i maskinen som behövde klickas fast.

Idag startade jag diskmaskinen och plötsligt var mattan blöt. Vi började undra, men det verkar som att det täckte att bara trycka till luckan lite. Puh. Hur kan en diskmaskin starta om inte luckan är helt stängd?

Jaja. Vi sover gott, vi mår gott och allt vatten i världen (i källaren) kan inte förstöra min lycka över att äntligen bo här. Det är ju bara att moppa lite.

Jag menar, se bara på bilden. Och vi är inte ens nästan klara än.