Så kom till sist den där efterlängtade dagen när Karda skulle få flytta hit. I fredags tog jag med mig Helene och rullade upp mot slätta, och i lördags vände vi åter söderut - fast med en extrapassagerare. De första 7 minuterna visste hon inte riktigt hur hon skulle ligga där mellan mina fötter, men när hon väl greppade det gick det hur bra som helst.

Jag kan inte riktigt förstå hur lätt det är att ha henne. Hon lyssnar, är både försiktig och modig och så gudomligt mysig. Det finns inget hon tycker mer om än att bli kliad på magen och ligga riktigt riktigt nära. Här är första mötet med nya husse.

Igår var jag och Sarah ute och gick med Karda i Bruces skog. En himla bra skog där vi kommer kunna träna både apportering och stadga. Men jag tror att dagens tripp slog gårdagens skogspromenad med hästlängder. Vi åkte ner till Råå och Karda fick möta havet för första gången.

Först var det lite såhär:

Men efter några minuter infann sig flatfnattet och då såg det mer ut såhär:

Och såhär:

Och såhär:

Och när det räckte med ståhej så satte vi oss och bara tittade på havet istället:

Nu ligger hon i sin bädd och sover så sött tillsammans med sin blöta päls och säkert ett kilo sand. Tur att det finns dammsugare.

Jag tror bestämt att hon gärna åker tillbaka till stranden igen.