Det var i mitten på juni som jag först fick ont i käken. Min tandläkarskräck gjorde att jag gick med ont och gråt i en vecka innan jag ringde för att få en akuttid. Jag kom dit och undersöktes av en tandläkarstudent. Hon var sjukt trevlig och hade väldigt fina ögonfransar. Jag ordinerades 10 dagars maxdos av Pronaxen. Det hjälpte föga - milt uttryckt.

Det var första besöket.

Gråt igen. Akuttid igen. Legitimerad tandläkare den här gången. Mycket hummande och frågande, sen gjorde vi äckliga avgjutningar för en mjuk bettskena. "Hjälper inte den får vi göra en hård nästa gång... Men jag tror det här kommer att hjälpa"
Några veckor senare fick jag komma tillbaka för att hämta skenan. Hela tiden åt jag maxdos av Pronaxen, och vissa dagar fick jag sjukskriva mig från jobbet för att jag inte kunde stänga, eller öppna munnen utan att jag grät av smärta.

Det var andra och tredje besöket.

Den mjuka bettskenan gjorde ingen skillnad över huvudtaget, ny akuttid. Nya avgjutningar, för hård bettskena den här gången. Marwan hade under tiden käkat upp min mjuka bettskena så jag fick nöja mig med maxdos av Pronaxen i fem veckor innan bettskenan var klar. Jag satte mig åter i tandläkar-jävla-stolen och fick prova ut det mest obekväma nånsin, en hård bettskena som ännu inte var tillslipad. På med skenan - markera skenan - ta av skenan - slipa skenan och om och om igen i typ 30 minuter. Phu. "Hjälper inte det här så får träffa en specialist. Men jag tror det här kommer att hjälpa!"

Det här var fjärde och femte besöket.

Historien började i mitten av juni. Nu är det slutet av oktober. Fyra månaders smärta. Jag vill inte mer. Den hårda skenan verkar inte heller fungera. Och slutar jag med Pronaxen ens en dag, för att testa om det blivit bättre, får jag lida för det i flera dagar efteråt. Nu har käken börjat låsa sig. När jag gapar, gäspar, biter för stort bett av äpplet eller bara när den känner för det låser och hakar den upp sig. Det gör fruktansvärt ont och det är besvärligt att hitta rätt i rörelserna innan den klickar sig rätt igen. På fredag ska jag till en tandspecialist i Luleå.

Det blir mitt sjätte besök i en tandläkarstol på fyra månader.

Sex tandläkarbesök på fyra månader för mig som har extrem tandläkarskräck. Behöver jag förklara hur otroligt jobbigt det är att ha ont i munnen, när jag vet att det bara är tandläkare som kan hjälpa mig?