Jag och David är nyss hemkomna från en U2-konsert. Vi var så nära så vi nästan kunde ta på Bono. Han är egentligen inte speciellt snygg, men är man kändiskåt så är man.

Låtarna var bra och jag ville bara applodera och jubla mest hela tiden. Men jag höll mig i skinnet, annars kanske någon kunde tro att jag är knäpp? För inte kan man jubla som en liten nolla när man sitter i en biosalong?

Yes, biosalong och konsert passar alldeles utmärkt ihop. U2 har fått en av sina konserter i Buenos Aires filmade och gjorda på 3D-vis. David snackar fackspråk och jag fattar inte mycket annat än att varje kamera har två gluggar bredvid varandra och att det kan bli problem med fokuseringen.

Anyway. David ringde tidigare idag i extas och sa att: "VI MÅSTE GÅ PÅ BIO IKVÄLL!".
Jag tyckte det lät mysigt men förstod inte vart paniken kom ifrån. Men tydligen var det sista kvällen ikväll som U23D visades här i stan så därför blev det bråttom.
Och för er som inte vet så är min sambo en kille som jobbar med video, är insnöad på video (och film) och nördar program och vill lära sig mer o mer o mer. Därav hans extas.

Hur som helst. Jag gillar U2 och jag uppskattade 3D. Det var ballt att titta på en film på en duk, men att med hjälp av ett par glasögon på näsan få det att kännas som att man stod DÄR, var DÄR - en meter bredvid/framför/bakom Bono (och de andra gubabrna).

Cool. Synd ni som missade det.


Skål Bono, skål! Men - Your hands did NOT build America!

Och och och. Ikväll kom nya sängen från IKEA. Nu ser det faktiskt ut som att det bor två nästan-vuxna i lägenheten. Det blev mindre yta i sovrummet, men mer sovrum av rummet..... ?

-Minna