Hemlängtan

Jag hade redan innan hemlängtan, men efter imorse suger det verkligen i magen. Jag vill hem och krama mamma och pappa och Jonas och Stefan.
Hon var gammal och sjuk i cancer. Men det är aldrig lätt när en gamling går bort. Min sista gamling, min mormor, fick idag somna in.

När lektionen i tidningsproduktion hade börjat fick jag beskedet av mamma. Jag gick raka vägen ut och ringde upp både henne och Jonas. Jag skickade sms till David så han kom och gav mig en kram och tittade så fint på mig och sa alla rätta saker. Sen ringde mamma igen. Jag sprang ut och in i klassrummet flera gånger men kunde inte bry mig mindre om jag störde undervisningen.

Jag sms:ade min Sanna och fick finaste orden tillbaka från henne.
Sanna, Alex och Emme förstod på mitt ansiktsuttryck vad som hänt och gav mig tröstande blickar som fick tårarna att återigen bränna under ögonlocken. Sanna satt och höll min hand och strök på mig. När det blev rast fick jag goaste kramen av Alex. Åh, fina underbara vänner och pojkvän!

Jag slappnade av litegrand och tänkte på annat fram till lunch. Vi gick till Kåren ett helt gäng och åt, David kom dit och gjorde sällskap. Återigen gjorde han alla rätta saker, kramade mig och frågade hur det var och om jag behövde prata. Han sa att han finns där för mig och att jag bara skulle säga till om jag behövde nåt. Tack! Han erbjöd sig att ändra sina kvällsplaner för att vara med mig, men jag tyckte inte det behövdes. Jag ska mysa med Lisa och Alex.

Efter lunch gick jag och Alex hem och slappade och lyssnade på Eva Cassidy. Nu är hon på jobbet och kommer hem klockan sju med sushi åt oss och Lisa. Sushi...kan bli spännande. Hur som helst ser jag fram emot en lugn kväll med fina vänner och fruktsallad och film.

Jag är okej, mest för att det inte känns verkligt tror jag. Det ledsna kommer och går i vågor. Tyvärr vet jag av erfarenhet att det blir ritkigt verkligt först när jag kommer hem till familjen. Så var det med både farfar, farmor och morfar. Ush. Nä. Efter mormor vill jag aldrig mer gå på begravning, inte på väldigt väldigt väldigt många år i alla fall. Nu räcker det.



När bilden togs var du fortfarande frisk, det var på min student och både morfar och farmor fanns med oss.
Din önskan var alltid att få vara med om dina barnbarns studenter. Stefan var sist förra året och du var med.
Nu är du återigen tillsammans med morfar, som du saknat så.
Ta hand om varandra. Ni är och kommer vara saknade.
Mormor. Vila i frid tillsammans med din andra hälft, min älskade morfar.

Kommentarer
Postat av: Emme

Vilket fint inlägg Minna <3

2008-09-19 @ 17:13:16
URL: http://emno.blogg.se/
Postat av: Carro

Ja herregud vilket rörande inlägg. Tänker på dig du har verkligen haft bortgångar sen du flyttade hit. Men kul att läsa att du har träffat fina vänner o pojkvän! Ta hand om dig!

2008-09-19 @ 18:58:52
Postat av: Mamma Karin

Kram till min allra allra bästa Dott!

2008-09-21 @ 15:19:49
Postat av: Minna

Tänker på er!!!! Kramar från familjen Nykvist

2008-09-21 @ 20:07:15
URL: http://minnaannim.blogg.se/
Postat av: Jonas (storebror)

Det var väldigt fint syster...

Tårar i ögonen här oxå nu...

Du skriver så bra..

Kramar...

2008-09-21 @ 23:03:36

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0