Igår kväll kom Patrik hit, han och David skulle jobba i Stockholm idag så då sov han här. Jag tror inte att de är jättepigga idag för vi gick och till sängs vid ett och deras klockor ringde vid fyra.

Innan vi somnade pratade jag och David och bara kramades en massa. Tänk, jag tror minsann han också hade lite separationsångest. Finaste fining, shit vad jag kommer sakna honom. Och ja, jag vet att det bara är två veckor. Men det kan kännas länge det också.

Alltså det här med att säga hej då är verkligen inte min grej. Jag är nästan glad att jag var alldeles groggy när han gick imorse, för jag har en tendens att bli tjurig för att jag måste säga hej då. Ni vet så där jag-är-tre-år-och-får-inte-äta-godis-före-maten-tjurig.

Idag kommer underbaringarna Slem och Säni hit för att umgås (och hjälpa till att tömma vardagsrummet). Ni förstår, David kommer tillbaka till Piteå tre dagar före mig, då jag tänkte överraska honom med att ALLA vardagsrumsmöbler står överallt i lägenheten - förutom i vardagsrummet. Kan inte det bli en trevlig överraskning? "Och så kan allt bara bli svart...eller...jag vet inte."  (Yrrol, för er oinvigda).

MAMMAAAAA och PAPPAAA och JONAAAS och STEFAAAN och NYKVIIISTS och SANNAAAA, JAG KOMMER SNART HEM OCH JAG SAKNAR ER MAAAASSOR!!!!!!!

Och för övrigt laddar jag hem ny musik som jag kan fylla mobilen med och så laddar jag hem Britney-dokumentären. Jag har fyra timmars väntetid på Arlanda på fredag. Men nu jävlar, snart är jag redo för det också. Jag har In-design, filmer (Mirrors och Ronja Rövardotter) och musik. Nog fasen ska det bli lajban med Arlanda. Äh, ja.

-Minna